Örebro by night

På väg hem från ännu en svettig träning på ÖKK så fick jag nästan tvärnita och vända hastigt på cykeln för att en del av Örebrostad speglade sig så fint i vattnet vid slottet. Svettlana i hjälm ställde sig bredbent för att få ett bra fotografi med sin iPonny. Det funkade fint. Och till råga på allt hade ett flygplan precis nödlandat nedanför bron. Otippat.

Icke hela sanningen. Det är nämligen ett konstverk som är med på Open Art. Och skämmas, men jag har inte tagit del av den utställningen fullt ut ännu, så jag återkommer när det är gjort, med mer info alltså.

Men fint är det när mörkret har lagts sig och vattenspegeln visar staden uppochner. Då spelar det liksom ingen roll hur mycket svetten rinner, för konsten kommer först. Ha.

En parentes, när jag gick på högstadiet spelade vi en innebandycup i Mora en gång och på skolan där vi kamperade så stod det med färgglada bokstäver i korridoren, alltså inget klotter utan mer som en målning; ”Mora by night, fylla and fight”…Ja, vad ska man säga?

Hej alla barn!

Efter en fantastisk dag på jobbet som inleddes med miniröris. Vet ni vad det är förresten? Det är en slags gymnastikövning med rörelser till musik. Tänk er ett halvt dussin 1,5 åringar som försöker härma fröknarnas rörelser. Det är ju exakt hur roligt och gulligt som helst. Även om de flesta barnen bara stod still och tittade på oss och undrade vad vi fröknar sysslade med, så skrattade vi glatt tillsammans och blev svettiga innan fruktstunden.

Men i alla fall, efter en energirik dag som förskollärare så var jag Nanny Eve åt ”mina” lite större barn för en stund. M började 1:an idag och hennes bror V började 3:an. Och de var så snygga när jag kom och hämtade dem. M var tydlig med att det är viktigt att vara snygg nu när man går i skolan. Fantastiskt skön tjej.

Och idag åt vi inte på Max. Vi tog en tur till IKEA och åt köttbullar, körde slarvigt med barn på kundvagnen och skrattade högt åt mjukdjuren som fick egna karaktärer. Till exempel visade det sig att mössen var laktosintoleranta, där ser man. Barn är härliga.

Jag tog visst ut min lön i förskott också, inte bokstavligt utan i tanken, därför köpte jag ett nytt överkast som jag tror är här för att stanna. Bild på det kommer inom en snar framtid…

Sommarkatten

Jag vet att inläggen om Böda Sand är som en sommarkatt för min blogg. Alla vill titta på min katt, alla och alla, men många med anknytning till Böda. De vill gärna klappa lite, kolla läget, kanske mata den och helst av allt få träffa den ofta. Men sommaren börjar lida mot sitt slut. Imorgon börjar skolorna. Jag har arbetat som förskollärare i en månad i morgon.

Sommarkatten får inte samma föda längre, matskålen är inte riktigt tom men den fylls heller inte på. Katten känner sig om möjligt lite vilsen nu när gästerna börjar lämna campingen, den stryker omkring bland tallar och kottar, dröjer sig kvar vid säsongarna och önskar att dennes näste påhitt ska få uppmärksamhet, trots att det inte alls är lika många som ser den nu som för just en månad sen…

Och jag vill inte säga hejdå till min sommarkatt, jag vet att vi kommer ses snart igen. Men under tiden så är det svårt att bli matad med Böda Sands anda, hur gärna jag än vill ge både er och mig själv den där känslan, så vet jag att sommarkatten känner sig lämnad och jag känner mig som boven i dramat.

Men jag fyller på med annat och jag välkomnar er med öppna armar till min personliga och vardagliga blogg, där solen förvisso oftast lyser, men där milslånga sandstränder och foppatofflor saknas, där statistiken för incheckningen är runt ett snitt på hundra besökare per dag och där väderleksrapporten är pappa Pohlman…

Uppdaterat: Jag har självklart inte lämnat någon katt, men tyckte att begreppet var symboliskt för min känsla… 

Låt mig presentera Henry

Här har ni Henry, gammaldags alltiallo magister som kan allt med klass och har lysande tass. Okej, dåligt rim. Men som ni ser, han är en magister utöver det vanliga. Han har teknologin i händerna när han predikar om Europa. Och han älskar historia. Han är som ni ser inget ljushuvud men är trots det en lysande proper man med frack där han står på Östermalm. Kanske är det så att Henry precis rev av myten med att Östermalms flådighet bara är en fasad…?

Hur det än är med den saken så måste jag som sagt säga att brorsan sköter sig, det tar sig, även om det inte alls går så fort som jag önskar. Men som ni vet är det inte jag som har flyttat till Stockholm, nej, nej, jag har det bra i Örebro och får reda mig själv där jag bor. Jag behöver inte styra och ställa med brorsan, även om jag gärna vill det. Och att det går fort behöver inte betyda att det blir bra, även om jag oftast erfar att effektivitet och kvickhet gynnar mig i min vardag. Men vi är alla olika, och tur är väl det. Tänk om alla skulle se ut som Henry?

Att bror kom på att Henry skulle få lysande händer är ju bara det så initiativrikt att jag blir stolt. Sen att en gammal skolkarta fick ställa upp för inredningskonsten, gör allt ännu lite bättre och snyggare. Helt plötsligt börjar vardagsrummet ta form och flyttkartongerna blir nog snart ett minne blott, särskilt om Henry börjar domdera med sin käpp…

Sprudlande turkåsblå

Eftersom det är extra roligt att få lön efter en kväll i disken så spenderade jag dem raskt på saker som jag gillar. Givetvis inte all lön på en gång. Men att jag dessutom befann mig i Stockholm och utförde arbetet och därmed också fick lönen där var jag inte sen att köpa mig en skål till min samling. Happ. Är inte hyllan överfull nu tänker ni?

Jo, det stämmer. Men den svarta, frostade och den genomskinliga har fått en egen plats i vitrinskåpet. För hyllan vill sprudla av färg, det har den sagt. Och det är egentligen ingen diskriminering med det, det bara är så att de neutrala och svarta oftast annars får en så stor del, så nu fick det helt sonika stiga åt sidan. Den som idag fick ställa sig och sprudla tillsammans med sina kompisar var den turkosblå. Till råga på allt var det nersatt pris på den på Åhléns. Tack Iittala Marimekko för att ni vill samarbeta med mig!

Så efter att jag köpt den fick jag säga hejdå högt och tydligt till alla andra fina skålar och berätta för dem att just den här turkosblå kommer få ett fortsatt fantastiskt liv i rampljuset 20 mil söderut. De godkände det och vi åkte hem tillsammans med två tjusiga kuddfodral och en kökshandduk från HM home, en blus med gem från HM, ännu en filt till uterummet i stugan och så tre färgglada plastmuggar som jag tänker ta med till jobbet, då jag hör till dem som kan dricka större mängd vätska vid maten än vad vissa andra kan…

Vilma Kantarell

Som ni vet hoppades jag på att vår katt Wilma var en kantarellkatt, men det visade sig ju vara helt fel, hon knäcker ju extra som psykolog och gör ingen nytta alls i letandet av kantareller. Men idag när jag körde raka vägen från Stockholm till mamma och pappa för att få en god söndagsmiddag så kom en annan Vilma på besök. Och hon visade tydligt att det är hon som är Vilma Kantarell.

Mamma och pappa har en bekant som har en hund, hon heter också Vilma, hunden alltså. Oklart hur hon stavar, men får bli Vilma nu för att skilja på hund och katt. Hur som helst så har Vilma fattat tycker för Ove. Vilket förmodligen har att göra med att pappa Ove och tillika pappa Pohlman ger Vilma knäckebröd. Så även idag. Egentligen skulle de inte hälsa på, men när vi hade ätit upp middagen så plingade det på dörren och matte förklarade att Vilma vägrade gå förbi mamma och pappas hus, Vilma längtade efter Ove. Så sött. Så hon hade bara tvärnitat och inte accepterat att gå vidare utan att få säga hej till Ove.

Klart att hon fick det. Hon fick två brödskivor Falu råg-rut och satt snällt och knaprade i sig dessa. När det var slut fick hon syn på kastrullen där det tidigare var kantarellsås. Och gissa om Vimla gillade det, mycket riktigt hon slickade rent kastrullen och ylade sedan som en varg för att få beställa in mer kantarellsås, men den gubben gick inte. En annan gubbe som gick, var däremot Ove…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=rF6c-JltuiQ[/youtube]

Eremo, ser du att jag kommer underifrån?

En hälsning

En hälsning från ett soligt Stockholm. Hej, hej, hemskt mycket hej!

Det ordnar upp sig

Nu så. Brorsan sköter sig. I natt har jag sovit fint, Kivik levererade och dessutom fick jag frukosten serverad av min gode bror. Jo jag tackar jag!

Till råga på allt så lös solen när jag vaknade och regnet lyser så att säga med sin frånvaro. Ska ta en tur på Hufvudstadens gator innan GPSen tar mig hemåt.

Stay tuned!

Trött, tröttare, tröttast

Nu äntligen ligger jag i den nya bäddsoffan. Den är utbäddad och känns gudomligt skön. Jag har dukat under efter kvällens arbete och är just nu trötter upphöjt i tio, minst.

Men jag är också glad att jag är den där hjälpsamma och pådrivande systern, för annars hade jag förmodligen fått sova på golvet igen eller tagit sparpengarna till ett hotell.

Så tack brorsan för att du köpte en bäddsoffa, som sagt, jag måste ju ge honom en chans. Men nu blir det produktkontroll av bäddsoffan Kivik och rackarns i min lilla låda vad jag ska sova!

Tack och god natt! Nu stämplar jag ut.

Köksa

Jag har jobbat diskpasset på ett 60-års kalas. Hemslöjdens generalsekreterare har minsann fyllt år, vilket firades med pompa och ståt. Hennes dotter är min Lucy Luke. Därav blev jag diskare, fast jag trodde att jag skulle servera.

Och mitt uppdrag som diskmaskin och servitris började 14.45. När vi kom hem från IKEA var klockan 14.10. Och eftersom jag då inte ätit annat än två pizzabitar från bistron när vi kom till Kurvan så var, som ni förstår vid det här laget, häxan inte långt borta. Det resulterade i att jag fick lov att äta pizza medan snubbarna bar upp fyndet för de tre trapporna.

Det här med att göra mig snygg, locka håret och göra mig till för mitt uppdrag som servitris misslyckades totalt. Jag fick byta om i förrådet och sätta upp håret i en kulturtantsknut. Sen utförde jag uppdraget, fick simhud mellan fingrarna och åt väldigt god mat som de slöjdande damerna själva hade lagat.

Jag önskar dock att jag hade haft tid att prata med gästerna för att jag tror att vi hade kunnat tala om en del, eftersom slöjd är kul.