Uppdatering angöring

Googlade lite på begreppet angöring och även om det kommer flest träffar gällande båttermer så är det tydligen så att det innebär en snabbparkering där in- och utlastning sker. Och i det här fallet av barn. Vi får helt enkelt läsa på lite mer noga. Vi och vi. Jag. I alla fall innan jag tar kanoten till jobbet nästa gång. Även om det skulle vara en sjuhelvets bra service, att kunna lägga ankar vid förskolan, direkt från Hjälmaren. Kanske tål att tänkas på trots allt…?

 

Restless hips

Okej att jag har restless legs, men att jag skulle få restless hips redan innan jag lämnat gymmet kom som en överraskning. Ha. Sprattelgumma, Elivsmoves och skaka rumpan ingick tydligen i dagens nervarvning. Kanske att höfterna håller på att växa ut så att jag kan få en ordentlig hylla att bära barn på. Det vore nämligen till sin fördel som pedagog…

 

En färgpalett av smaker

I dag när vi var och handlade, mannen och jag, blev jag alldeles kär i kockens kryddor. Ni förstår säkert varför. Varje krydda har en egen färg så att det blir som en regnbåge i kryddhyllan, som en färgpalett av smaker. Alltså, den som kom på det på kontoret hos kockens kryddor borde kanske träffa mig lite oftare. Jag vet inte. Men jag tror bestämt att vi skulle komma bra överens.

Färger ger mig lyckorys, särskilt när de är sorterade i ordning och prydligt uppställda. Och som det barn jag är skulle jag kunna stå där och prata med kryddorna och berömma dem för dess ståtlighet och färgrikedom. Men jag viskade bara och tog några kort så att övriga kunder inte skulle få för sig att ringa på personalen och säga att det stod en galning och klappade och pratade med kryddorna…

Kanske att jag skulle börja använda benämningen på färg med hjälp av kryddor. I morgon ska jag till exempel äta gröt med ekologisk lila. Det ni, kolla in kryddbiblioteket här för att ta reda på vad det är för smak. Ha. Vad roligt. Jag ska måla med smaker och för alltid vara en piffi allkrydda i regnbågens alla färger. Så det så.

 

Slöfock i baksätet

20110831-050227.jpg

Javisst. Jag har en slöfock i baksätet. Gött mos och snabbt jobbat Joy of giving!

Jag trodde dock att fetknoppen skulle få plats i bagageutrymmet, men nej, den var så fet och slö att endast baksätet var stort nog. Tur att jag får plats i förarsätet och inte är riktigt lika slö. Nu återstår som sagt bara att provsitta…

 

Angöring – anhörig

Jag tror bestämt att mitt arbete har fått fel skylt till parkeringen, såvida det inte är planerat att göra en liten hamn på två parkeringsrutor, för i sådant fall kan jag ta kanoten till jobbet i morgon. För det här med att angöra hör väl ändå till båttermer, skepp och hoj och sånt?!
Det berättade i alla fall en pappa för oss i dag. Att det borde blivit fel skylt. Angöring – anhörig…

Men roligt är det. Extra roligt är det efter nästan 11 timmar på bästa förskolan tillsammans med de grymmaste kollegorna och de härligaste barnen. Fast barnen var sannerligen inte där i 11 timmar, nej, hujedamig. Men vi pedagoger var kvar och planerade och pysslade. I morgon får vi se om barnen ser vad vi har gjort. Joråsåatt. Skepp och hoj!

 

Som en lämnad cykel

Nu är jag parkerad. Kvar på gården. Lämnad till John Blund. Som en cykel som ska sova över i förrådet och paxas till morgondagens aktivitet. För jag lovar att vi ses imorgon. På samma ställe. Nu trött och färdigtrampad. Inhägnad och hungrig. För lat för att tanka men tillräckligt kvick för att hoppa på första sömntåget. I morgon alert i solljuset och flitig med att uppmärksamma skuggmönster och glada barn. Charmas av dess fina flin och njuta av min tillvaro. Men nu, som sagt, som en lämnad cykel trött och matt

 

Paj av kärlek och kantareller

Som sagt så vet jag hur kantareller ser ut nu och vet även vad jag kan göra av dem. Förutom att steka dem i smör så frågade jag Mitt Fik-ägarinnan om receptet på den smarriga kantarell- och köttfärspajen de har. Och även om hon bakar med egen pajdeg så fungerade det alldeles utmärkt med färdig stas som bara blandas med vatten för min del. Och med tanke på att jag väldigt sällan bakar och heller aldrig skulle få för mig att öppna ett fik med inriktning på paj så får jag ändå säga att det blev fantastiskt gott.

Gör ungefär såhär; plocka rätt mycket kantareller och kom ihåg att de rackarna krymper när de steks och förlorar vätska, en halvfull korg kantareller blir helt plötsligt till ett hörn av kantareller. Vilket är lagom för en paj, särskilt om man ska ha köttfärs också. Sen om du inte vill göra egen pajdeg så går det alltså fint med att köpa en sats och tillsätta vatten.

Så okej, du behöver; ett hörn smörstekta kantareller som ska blandas med fräst lök (1-2 st gula lökar) och tillagad köttfärs (500 gram). Lägg det på pajbottnen som du har trixat ut i formen. Sen blandar du 5 dl crème fraiche med 3 msk majonnäs tillsammans med en påse riven ost och häller sedan på det ovanpå kantarellköttfärsen. Sen kan du hälla på lite mer ost överst.

Sen gräddar du din paj i mitten av ugnen på 200 grader i en si så där 30-35 minuter till den har fått fin färg. Servera med en smarrig sallad.

Smaklig spis vetja!

 

Ännu en tavla klar…

Jajamensan. Trots att söndagen började som en slöflock i dubbel bemärkelse så gjorde jag klart dagens produkt. Ännu en containertavla. Jag började på två, men gjorde klart en nu. Den andra ligger kvar på golvet och väntar på bättre tider. Den som är färdig, eller nästan färdig ska få en pappa Pohlman inramning och sen en signatur av moi. Sen är den klar för leverans. Bara så ni vet.

 

Skogsterapi

I går när jag var på skogsterapi i två timmar så såg det bland annat ut såhär. Dessutom så har jag lärt mig hur kantarellerna ser ut nu vilket resulterade i en paj. Recept på den kommer senare.

Det jag konstaterade under min skogspromenad var att tallkottar är små och runda, grankottar är avlånga, barn behöver regler och gränser samt att jag för stunden hade kunnat sitta hur länge som helst på den där stubben och ätit vildhallon, lyssnat på fåglarna, fåren och den avlägsna biltrafiken…

 

Dega svart

Foto: Joy of giving

På tal om slöfock så insåg jag i går när vi satt ute i konferensrummet i stugan att det saknades en så kallad fatboy. En sittsäck att kasta sig i efter maten. Jag blev så mätt och belåten att jag la mig raklång på det stickiga golvet och kände i hela kroppen att en sittsäck skulle passa alldeles utmärkt där. Stickigt för att det är en heltäckningsmatta som inte är gjord av bomull.

Nåväl. Därför googlade jag direkt fram en ”slöfock” och beställde hem en svart sådan. Dessutom var det 40 % rabatt och att den just heter slöfock i stället för fatboy tycker jag är lite roligare. Nu hoppas jag att den överträffar mina förväntningar och att jag kan vara en ordentlig slöfock i den när vi väl ses.

 
1 av 1012345»»