Gigantisk gul kanin

Örebro stad. Open art. En gigantisk gul kanin. Droppande träd och lukten av måsbajs. Kajor i en soptunna och livespelning på torget.

Ett torg kantat av stadsfolk som äter glass i solen, jammar med och ler.
Det var länge sen vi sågs Örebro stad, men nu när vi möts visar du dig verkligen från din bästa sida.

Klick-klackar mig fram över stadens gator, på väg till Fashion Pack och trevligt sällskap.

Åhfanism…

Pipmugg. Mera kaffe. Hackklappar. Namnlappar.
Solrosfrön och bukett. Rim och ramsor.
Kramar. Inga pussar.
Snart måndag. Mycket fix. Lite godis.
Regn. Sol. Växlande molnighet.
Ny erfarenhet.
Orden från borden ner i jorden!
Åh fan. Nu kör vi!

Personalen tipsar

Jag vet inte om man som gäst tar sig tid att läsa igenom incheckningsfoldern. Men om man gör det kan man bland annat hitta en halvsida där personalen tipsar. Där kan man se fru Hjortsberg i sin receptionsstass inklusive hatt. Ett av mina Ölandstips är att besöka Ninnis kroppkaksbod i Källa. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, ät kroppkakor, inte för ofta men prova. Det är gott!

Ninnis kroppkaksbod har öppet tisdag-lördag under sommaren mellan kl 11.00 – 18.00. Och är du tveksam så är det en upplevelse i sig att bara åka dit och förundras över alla gubbar som är ditskickade av sina damer, de kommer med sina olikfärgade kastruller och fyller dem med kroppkakor så att man tror att kastrullen ska spricka.

Ett annat tips är även att ringa innan för att beställa sin del, jag får bara i mig tre, men det är inte ovanligt att ölänningarna äter minst fem. Och helst ska det vara skirat smör, grädde och lingonsylt till, men det är en smaksak. Läs mer om Ninnis här. 

Insider information del 2

Som Lottas högra hand och även lagets stadige andremålvakt hittar vi Hanna, campingens prinsessa, aktivitetsambassadör och bruden med bling. Hon fixar och donar så att både stora och små gäster ska få ut så mycket som möjligt av sin semester. En annan tjej med känsla för det lilla extra är Sara som trippar fram i sina klackskor och som gärna tar en tur på sin tjusiga cykel. Vid sin sida har hon Stina, lagets sjuksyrra som på sin härliga skånska servar gästerna som om hon inte gjort något annat.

Och på tal om dialekt, Ida, hon är minsann värvad från Östersund och skiner upp extra mycket när hon tar emot gäster norrifrån. Och John, snacka om värvad, han har ju halva Finland i blodet och är en tillgång för laget när finnarna har hittat till Böda men inte riktigt är med på vad vi andra säger.

Jenny är så att säga gammal i gemet, en hejare på Öland och med glimten i ögat. Likaså Bella, kanske inte lika bekväm på kunskaper om Öland men verkligen en tjej med servicen på rätt ställe. Extra glad blir hon om någon gäst kommer från Motala.

Martin är vår materialare, han är lite av en whaterboy, en fixare som alltid ställer upp, han känner till de flesta finterna och trixen och är en hejare på att peppa laget. Han är även lite av herren på täppan.

Sonja är en glad spelare som gärna taggar till inför lagfest och även lagar mat till andra spelare i laget. Lag. Lagar. Laget. Lite så är Sonja. Sist men inte minst har vi Elin, en donna som är lite full i fan, är bättre än Svante på danska och som precis som övriga spelare skiner som solen på Böda.

Och så jag då. Målvakt. Eller jag var målvakt på riktigt när jag var liten, och under mina två veckor i repan så tyckte jag att räddade bra många bollar, kanske blev någon stolpe in, men med lite klistermärken och minigolf kan man få vilken suporter som helst att le.

Kaffebryggarkonst…

Som jag skrev innan så ska man inte klaga på vädret, och särskilt inte som jag har haft det här i Örebro idag, en tryckande hetta, strålande sol och inomhusarbete. Då är det klart att luften tar slut, att svetten rinner och att det som känns mest komplicerat är huruvida det ska serveras kaffe eller ej…

För efter tre otroligt intressanta dagar, där sunt förnuft är nerskrivet i målande ord, där våra förhållningssätt inom Helianthus känns glasklara så handlar helt plötsligt den hetaste diskussionen om kaffe. Och som sagt, man behöver inte vara överens, bara man är överens om att man inte är överens.

Men det jag tar med mig efter den tredje dagen är att jag har kommit till ett arbete där det står inskrivet i policyn att man inte dricker kaffe bland sina kunder. Jag sa det förut och jag säger det igen, jag har hittat hem, mitt daghem.

Som ni förstår har det varit självklart för mig innan, jag åt inte hamburgare med gästerna på McDonald’s när jag stod i kassan, jag smaskade inte i mig en korv på IKEA när kön slingrade sig runt bistron och inte heller åt jag en glass i repan på Böda när svettiga gäster ville checka in. Och eftersom jag tänker så, så är det självklart för mig att jag inte ska dricka kaffe eller te bland mina kunder, oavsett om de är stora eller små.

Och det bästa för mig är att jag varken dricker kaffe eller te, förmodligen vatten, och det är ju bara lyx om man tänker efter. Men som sagt, en tryckande hetta och en svullen hjärna kanske får oss att tappa fokus från det viktigaste för en stund…

Insider information del 1

Nu ni, kära campare och resten. Nu ska jag kort pressentera startelvan av årets uppsättning receptionspersonal, inklusive tränare, massör och andre målvakt. För dra mig baklänges vilket fantastiskt gäng jag har arbetat med i sommar, och jag vet att ni som är kvar i matchen har några veckor kvar innan publiken börjar dra sig hemåt, men kom ihåg, ni är grymma!

Tyvärr kunde inte hela laget vara med på just den här lagbilden, det var för att dagens match såg lite annorlunda ut, även om vi är en stadig startelva med grymma spelare så gör vi flest mål med färre spelare på plan. Då har vi så att säga större yta att spela på och vi vet att de som backar upp oss har massor kvar att ge.

Som ni vet arbetade jag bara två veckor i repan i somras, men jag fick ändå känna på flytet, glädjen och kompetensen. Vad sägs om Svante som lättar upp stämningen med sin låsasdanska, dribblar gärna lite för länge för att vara säker på sin sak, men han gör det som Zlatan. Med i backlinjen har han även David, han har gått på den här fotbollsskolan länge och känner sig verkligen trygg i sin roll och är en fena på att dela med sig av sina tidigare erfarenheter.

På något vis blev nog David värvad av massören Jill. Hon mjukar upp laget med sina kunskaper och sin tydlighet, hon vet vad som gäller och delar med sig av det på bästa sätt.  För att inte tala om vår tränare Lotta, hon går inte av för hackor. Här har vi en ledare med riv, hon styr oss och sätter ribban. Lotta kan verkligen få oss att växa samtidigt som hon kliver fram i svåra situationer.

Nu inser jag att det här inlägget kommer bli bra långt, kanske internettiden för er campare blir förbrukad med en gång, ni kanske lutar er tillbaka så pass i husvagnen att ni slumrar till och glömmer bort hur ert nya favoritlag bör se ut… därför får jag lov att dela upp den här härliga informationen och så att säga göra en cliffhanger…

En kotte i hatt!

När vi kom till mamma och pappa idag och pappa hade tittat på min blogg tyckte han att det var väldigt rörigt och hattigt. Jag förstår det. Jag är en kotte med hatt. Men som vana bloggläsare vet, finns det kategorier, och sådana har även jag. Se här till höger.

Men kanske att jag ska dela in det än mer. Eftersom jag som sagt just nu hattar runt mellan me (Böda Sand), myself (Helianthus) and I (jag och resten) så förstår jag att det kan upplevas stökigt och inkonsekvent. Men då jag publicerar mina inlägg dels på Böda Sands facebook och på Helianthus facebook så har jag valt att publicera de inlägg som endast är i respektive kategori för just dessa sidor, är ni med?

Och då borde det vara så att under kategorin ”Böda Sand” finns en röd tråd, och under kategorin ”Helianthus” finns en annan. Sen har jag en herrans massa andra kategorier, så som veckans pyssel, som inte alls är uppdaterad på länge, men som är pysslig. Och det som är jag och resten hamnar oftast i kategorin ”Eva blandar och ger”.

Äsch, har ni tid och lust är det bara att hatta runt på min blogg, känn er som hemma så att säga!

Kötbullebad

Efter ännu en effektfull dag i Helianthusandan så motionerade jag. Mitt arbete ligger nämligen precis bredvid ett fint motionsspår, så det finns liksom inga ursäkter och särskilt inte nu när jag har fått in det här med löpning i min veckoträning och tycker att det är kul.

Men shit majbritt! Jag har väl aldrig varit så svettig efter 3 km av spring. Men inte så konstigt när termometern vid den tidpunkten visade på 28 grader. Efter denna runda beslutade jag mig för att jag behövde bada. Och då är det ju inte bara att ta sin gamla herrcykel och cykla ner till bryggan, utan det blir ett litet annat projekt.  Som tur är har mamma och pappa en pool.

Därför hoppade jag i som en köttbulle och svalkade mig tillsammans med min man. Lovely! Pappa Pohlman var dock inte lika nöjd med min köttbulle, okej kanonkula. Men då jag inte såg några skyltar så var det bara att hoppa i. Inget köttbulleförbud där inte. Och jag gjorde det i protest för att Pohlman inte förstod riktigt hur han skulle kunna ta ett kort med min iPonny. Bara så ni vet.

Dagens reflektion

Som ett barn

Är ivrig som ett barn. Kan inte sitta still för länge. Skruvar på mig, sätter mig på knä, står upp, går runt bordet. Ser figurer…

Blir hungrig som ett barn, måste ha mat i samma stund som magen kurrar så det ekar i hela rummet. Äter som en häst och blir sömnig som ett barn. Vill att någon ska läsa en saga för mig, kanske kan jag få sova lite?

Men allt är så intressant, jag vill veta allt och lite till. Vara med och uppleva, utforska, bidra. Mitt glas är bara halvfullt och det ska fyllas med nya kunskaper och klokheter.

Nu kör vi, jag är mätt och svettig som ett barn som har lekt på arenan hela förmiddagen. Och nu börjar andra halvlek! Yes asså!