Wash away our sins

Med en sovande man i sovrummet. En spinnande katt på täcket. Ett pekfinger som liknar en stelopererad prinskorv kryper jag till kojs.
Wash away your sins.
Likt transan Joline överraskade mig i lördagskväll, blir jag inte alls lika överraskad nu över att sömntåget tutar på mig på perrongen.
Jag har haft en fantastisk långledighet med mina nära och kära.
Jag har aldrig haft så många blåmärken utspridda på min kropp samtidigt och jag har aldrig tidigare haft ett så fint konferensrum till mitt förfogande.
Jag har möjligheten att kliva på sömntåget, ta vagnen med den skönaste slafen och vakna upp till en dag med solens strålar.
Därför säger jag god natt nu, Joline hälsar på återseende och katten har krupit in i sin sovhytt.

 

 

Konferensrum a lá Deermountain Design

Joråsåatt. Vill ni boka konferens för en mindre skara så vet jag ett väldigt fint ställe, dock krävs särskilda restriktioner för att få tillgång till konferensrummet. Men fint är det. Och nu är det nästan, nästan klart. Det är bara underredet till bordet som ska svetsas ihop av en Stanley. Sen så får jag äntligen duka till fest eller konferens, eller i alla fall avnjuta en middag på tu man hand med min blivande.

För nu har vi nämligen köpt en stor matta som är anpassad för uterum, lameller till fönstren och fått en pimpad ljuskrona av Pohlman. Och jag tycker att det blir så fint, så fint, och det är ju tur eftersom det är Jocke och jag som bor där. Vore ju konstigt om jag skulle göra det fult.

Men jag kan säga att det vara nära att det brast när vi skulle sätta ihop de så kallade gardinerna, som persienner fast på fel håll ni vet, lameller. För där var bruksanvisningen inte okej och tålamodet var under all kritik. Till råga på allt har jag som bekant skurit mig lite, lite i pekfingret, men så illa att det inte går att böja. Så det gick sådär helt enkelt. Vi gjorde det ena igår kväll och resten idag och idag gick det mycket bättre.

Så som sagt, nu är det snart dags för den första konferensen och jag gillar det starkt. Det bästa av allt är att Jocke och jag är ett sånt rackarns bra lag att det mesta blir top notch så att säga.

 

 

Svenhippa och mösexa

I lördags morse hämtade Jockes kompisar honom i en vit limousin för att slå på stort med hans svensexa, den färden gick till Göteborg där de spelade paintboll och åt god mat. Redan kvällen innan kände jag på mig att även min möhippa skulle äga rum den här lördagen. Nu när jag tydligen börjar bli lite synsk, så hade jag så att säga koll på det där. I alla fall till den milda grad att jag förstod att Stål, Stina och jag inte var de enda som skulle umgås. Mycket riktigt.

Istället för att åka till stugan på tjejkväll fick jag den glada överraskningen hemma hos Stål, där väntade nämligen några donnor. Jag fick byta om till något som liknades vid träningskläder och sen gick vill Action Center i Örebro där sumobrottardräkter och paintboll stod på schemat. Jävlar i min lilla låda vad roligt! Och svettigt som bara den. Jag fick gå matcher mot alla i sumobrottning och vann alla stolt. Förutom mot Rellme. De skickade in det tunga artilleriet till sista matchen och jag var helt slut. Svettlana was in the house!

Efter sumobrottningen var alla svettiga och taggade till tänderna för lite krig. Det var som paintboll fast utan färg kan man säga. Och ont som satan gjorde det när man blev träffad. Jag har inte räknat hur många blåmärken jag har, men det är ett gäng. Med tanke på att jag får blåmärken väldigt lätt så är det inte konstigt att min kropp skvallrar om en rolig lördag. Lite miss i planeringen då kanske eftersom att ett av mina mål innan bröllopet var att inte få blåmärken, men äsch, de hinner säkert bli gula i alla fall och inte synas lika tydligt.

Efter svettkampen så var det relax, bubbel i dubbel bemärkelse och bastubad. Prat om livet, jordgubbar, goda mackor och bra musik. Sen när bubblorna var slut gick vi vidare, då visade det sig att jag skulle få bli sminkad. Roligt. Jag gillar att vara sminkad, kanske inte så sminkad, eller jo, men utan eyeliner på läpparna. Som tur var försvann den svarta konturen under kvällen. Till denna makeup hade jag vita ben som perfekt matchade guldbrallorna och guldstrumporna, sedan hade jag en för liten svart topp och Adidasskor med kardborrband. Tjusigt. På kvällen byttes dock skorna ut till platåpjuks och den obefintliga frisyren piffades till med en blå peruk. Konstigt att ingen la något bud.

Nåväl. När jag var sminkad och klar fortsatte kvällen hemma hos Stål. Där var det grillning i trädgården, dans på övervåningen och snack med tanter i hissen. Tyvärr så råkade jag tappa ett vinglas som av någon anledning skar mig på pekfingret, aj, aj. Det blödde som på en actionfilm men visade sig inte vara så illa. Som tur var hade jag syster Stina bredvid min sida, så det var bara att tejpa ihop fingret och tänka på något annat. Tyvärr kan jag inte böja det nu, men det går över.

Kvällen avslutades senare på Strömpis med så mycket dans att jag fick gå barfota hem, sakta, sakta över stadens gator, armkrok med Rellme. Innan vi gick till Strömpis gjorde jag i och för sig ett gästframträdande på Molly, där det kvällen till ära var gayklubb, jag fick dansa lite med damerna som tidigare under dagen hade försätt mig med smink och lösögonfransar. Frågan är om det finns bildbevis på det…?

Så summa summarum. Min mösexa var fantastisk! Jag är otroligt glad över mina kära vänner och ser med glädje fram emot bröllopet, med eller utan blåmärken. Och Stål, det är nu det börjar!

 

Flaggstångsresning

I fredags var det alltså dags att resa flaggstången hemma hos mamma och pappa, vilket även firades med mousserande vin och snittar tillsammans med Jockes mamma och hennes man. Väldigt trevligt. Lite för trevligt för mig kanske. Det här med att dricka alkohol är inte riktigt något som hör till vanligheterna, men i fredags passade jag på. Dumt eftersom det visade sig att jag även skulle göra det i lördags, men vad gör det om hundra år?

Jag hade roligt båda kvällarna och var bara bakis i lördags, men jag tror att det gynnande mig i de aktiviteter som vi utförde på möhippan. Hur som helst så blev flaggstången tjusig och pappa Pohlman och mamma Ulla mer än nöjda. I dag fick de även fira nationaldagen med en stor reslig Sverigeflagga på sin stång, och inte bara en vimpel. Finemang alltså.

 

 

Stughäng

Eftersom vi har haft långledigt har vi spenderat några dagar i stugan, med undantag för middag, svensexa och möhippa. Jocke åkte till stugan i onsdagskväll och jag kom dit i torsdags med mamma och pappa med hopp om att ta det lite lugnt. Och just då gick det ganska bra faktiskt. På fredagen gick det riktigt dåligt, då uträttade vi nämligen en massa ärenden för att få uterummet och hallen klar. Vilket vi inte hann helt då fredagskvällen spenderades med middag och flaggstångsresning. Men vi han inhandla det som önskades för att uterummet skulle bli mer som ett konferensrum och hallen mer som en funktionell hall. Så nu börjar det bli riktigt fint, även om det inte var meningen att uterummet skulle bli ett konferensrum…men, men, fortsättning följer.

 

 

Tärnkärlek

 

Det här mina vänner är äkta kärlek mellan en tärnjävel och en brudjävel. Så det så.

 

Mösexa

 

Vill bara visa er lite av min mösexa, skriver mer om det äventyret senare. Men som ni ser var jag het som fasen och vi hade galet roligt. Tusen tack för att du fixat så bra Stål och resten.

Jag vet mycket väl att det heter möhippa, men mösexa är mycket roligare och det uttrycket myntade en äldre dam som jag träffade i hissen hos Stål. Bara så ni vet.

 

 

Jesuballong

20110602-091919.jpg

Jocke och jag firar Jesuballong tillsammans med Ben & Jerry.

Jesuballong tycker jag för övrigt är ett mycket roligare namn än Kristi Himmelsfärd, pappa Pohlman lärde mig det idag och nu delar jag med mig till er!

Så glad Jesuballong på er!

 

Lilla My

Nu börjar det ordna upp sig. I vissa vinklar känner jag mig ”håll-käften-snygg”, och det är ju en stor del i min bröllopsplanering. Haha. Sen har jag fixat bordsplacering, även om jag vid första anblicken tyckte att filtar på stranden skulle fungera utmärkt, eller leken fruktsallad, men nu blir det såhär, när Ove visslar i pipan så får man vara snabb som attan att ta sig en plats, annars får man sitta vid barnbordet.  Lätt som en plätt alltså.

Dagens projekt är legogubbarna och ett så kallat bröllopsprogram. Så nu säger en suddig lilla My, god middag, trevlig Kristi Himmelsfärd och på återseende!

 

 

Snart fru för tusan!

Nu börjar det sannerligen dra ihop sig. Nu har det blivit juni. Det är i juni det händer. Juni är min bästa månad. Jag ska bli fru och dessutom fylla 30. Men det här med att bli 30 år har jag inget till övers för just nu. För nu börjar bröllopsstressen krypa fram. Och det är en slags stress som har att göra med att jag inte har kontroll, men hur skulle jag kunna ha kontroll, jag har inte gift mig tidigare och de som har det säger att gör på erat sätt. Ja, jo, klart vi ska göra det på vårat sätt.

Jag har inte haft en dröm om att gifta mig, jag har inga sagolika planeringar sen jag var barn och jag är inte särskilt road av att bli pussad på kinden av en massa andra karlar när Jocke går från bordet. För det hör tydligen till vanligheterna. Men vilket är vårt sätt? Och om jag som sagt googlar på bröllop så är det minsann inget som går i de färgerna som finns på min ovanstående bild.

Återigen, det är vitt, vitt, vitt och guld och silver. Och det ska vara si och det ska vara så, antingen eller… men om man inte vill dansa brudvals eller ha en tårta med fem våningar, blir det ett olyckligt äktenskap då, eller varför tycks bara de traditionella sätten komma fram? Kom igen ge mig lite tok och bra tips!

Jag vill ha en massa färg och ballonger, Marimekko skålar och M&Ms. legogubbar och tokiga skor. Jocke är med på det men han verkar mer lugn, han tänker väl att det blir en hejdundrande fest och det tvivlar jag inte en sekund på, men även till det behövs planering och fix.

Vad gör t.ex. en toastmaster, och vad ska jag säga mer än ja, har bröllopsvittnena någon livslång plikt som vittne och hur viktigt är det med en genomtänkt brudbukett? Hur ska bordsplaceringen se ut och i vilken ordning ska gästerna ta mat, är det fortfarande roligt med engångskameror eller är den tiden förbi, och om jag vill dansa men inte Jocke, kan jag köra en brudvals själv då?

Om ni kan svara på frågorna utifrån E V A diagnosen så är jag tacksam. Annars får jag helt enkelt klura vidare, se till så att jag inte får blåmärken och myggbett på benen, sen gör jag som mamma säger, går fort och ser glad ut, då kan minsann inget gå fel!