Eva i paradiset

Jag sitter på grannens trapp i solen, uppenbarligen det enda stället där internet fungerar, och fungerar relativt snabbt. Men det känns som att det är ett helt ok ställe, med tanke på väder och natur. Solen värmer mig, fåglarna kvittrar och jag är så otroligt lycklig att jag skulle kunna börja lipa.

Kortet tog pappa Pohlman i morse, jag sov som en liten gris vid det tillfället, men är glad över att pappa är en så morgonpigg rackare att han fångar paradiset från sin bästa sida. Ser ut som en savann, den öländska savannen. Det här är, med risk för att bli tjatig, den bästa platsen jag vet. Nu vill jag verkligen inte vara någon annanstans, jag längtar inte till något annat. Jag längtar givetvis efter Jocke. Hade han varit här hade jag inte saknat någonting.

Tänk att vakna upp till fågelkvitter, se havet från tomten, känna havsvindarna, gå runt i kohagen och titta på orkidéer och bara förundras över det vackra, jag blir nästan religiös. Men hejdar mig och tror på det levande istället. Här vill jag stanna länge, länge…

Soldaten, gräset och pizzan

Igår när vi kom hit var det först gräsklippning i en timme, eftersom gräsmattan var en äng. En äng full av gräslök, mynta, maskros, vasskott, mandelblom och lite annat smått och gott. Vilket innebär att det luktar som en kryddträdgård när gräsklipparbladen klipper av de stackarna vid fotknölarna. Låter verkligen makabert. Men om man har tänkt att gräsmattan ska vara en gräsmatta och inte en äng är det, det här som måste göras. Vi får klippa, sen kratta och sen klippa igen. När jag var yngre var krattningen mitt hatgöra, men nu gick det som på räls. Rafs, rafs, vad fint det blev!

Att klippa gräs är lite som terapi, lunka fram och tillbaka, smida planer, sjunga sånger, fundera, spekulera. Bli darrig i händerna av vibrationerna och sedan få arbetarblåsor i handflatorna av krattningen. Och nej, det är inget klagande, det är bara som det är. Och jag gillar att jag gillar det. Att det är en naturlig del av att komma hit, först arbeta och sen njuta. Eller kanske både och samtidigt för att det är så vansinnigt vackert. Jag blir återigen mållös och fylld av lycka.

Sedan serverades en soldatmiddag med hembakad pizza och en kall öl. Välbehövligt. Soldaten är ett fynd, pappa hittade den i förrådet, eller han kom på att han hade en sådan i förrådet efter att han sett en lika i Antik & Aktion, bra att ha grejer som sagt.

Och om ni undrar varför det ser ut som om jag har två brillor på bilden, så är det precis så. Mina vanliga och sen solbrillorna. Det har Matilda lärt mig, godingen som jag brukar vara barnvakt åt; ”Eva, såhär burkar jag göra, bara att sätta på utanpå, hur bra som helst!”. Jag instämmer.

Uppkoppling

Det här med internet på en ö, rimmar inte lika bra som internet i en stad. Tycks vara lite av ett lotteri. Jag var tvungen att koppla ner för att ta ut stickan för att få in telefonens USB istället.  Det finns två USB portar, men de sitter så nära att båda inte går att använda samtidigt. Eftersom jag nyss hade en fungerande uppkoppling tänkte jag att det inte skulle vara några problem att koppla upp igen. Men jo.

Nu är det tre timmar senare och det fungerar igen. Bäst att passa på att uppdatera bloggen och titta till omvärlden. Under de timmarna hann jag bland annat ta en stadig promenad med mycket fotografering, samt att äta en god middag med mamma och pappa.

Soligt Sverige

Genom ett soligt Sverige färdas vi mot mitt blue Hawaii. Solens strålar bränner genom framrutan och bilen skapar en melodi i takt med vägens olika beläggningar. Jag är en trött men ack så uppmärksam andre chaufför.

Grafiktrafik

Vi kan säga att vardagsrumsbordet är som Autobahn för olika grafiska trycktekniker. Jag försöker få ihop mitt häfte så att både jag och min lärare blir tillfreds. Självklart vill jag att det ska bli snyggt, pedagogiskt och finurligt. Men frågan är hur jag får ihop allt med en röd tråd och hur mycket jag ska skriva om varje teknik?

Innan lunch ska det vara klart, fast dödslinjen är inte än, men för att jag ska få en skön vistelse på Öland utan att tänka grafiktrafik så vore det bra om jag gjorde klart det här nu. För imorgon åker jag till mitt paradis. Så nu klistrar jag ihop frukter, former och fåglar…

Björnligan med Rangan

Med Björnligans uniform, tomtemors strumpor, Roy Lichtensteins Converse, mammas knarriga skinnpaj och tygväskan med egen design har jag vandrat på stadens gator tillsammans med världens bästa Rangan.

Vi gick hem till henne och tog en lunch på verandan. Förrätt; Ben & Jerrys, huvudrätt; kanelbullar. Mellan tuggorna pratade vi om livet. Rangan är förmodligen världens bästa syfröken, hon är vansinnigt rolig och lättsam. Jag gillar henne starkt och skulle gärna haft henne som lärare, men nu har jag henne som vän och det är minst lika bra det!

Förresten så tycker jag att det är roligt att jag har en sparkdräkt som ser ut att tillhöra Björnligan, att jag dessutom ler av bara farten för att jag tänker att de som ser mig tycker att jag är ful gör saken ännu roligare, för jag känner mig fräsig och skön, sen får övriga som sagt tycka vad de vill…

Dagens fynd

En granne på gatan städar och har byggt en hög av det han anser är skräp, alltså sådant som jag kan tycka vara bra att ha. Därför gick jag dit och frågade om jag kunde få bordet och stolen, om det nu var så att det skulle kastas. Det skulle det. Därför fick jag ett bord och en stol som sannerligen liknar Grythyttan möbler, vilket i sådant fall är ett sjuhelvetes bra fynd!

Med tanke på att en stol kostar en si så där 1500 och bordet ungefär 3000, om inte mer. Klart att det behöver restaureras, men som bekant har jag ju en snickare i mitt stall. Så det här är verkligen dagens fynd!

Jordgubbar med kärlek

Kvällen avslutades med kärlek upphöjt i, låt mig säga fem för att inte ta i för mycket. Karlssons catering hade skickat med färska jordgubbar dagen till ära, dessa serverades i mina gulligaste Marimekkoskålar, en ljusrosa och en ljusblå. Puttinutt. Jordgubbarna fick sällskap av Kesellas nya smak, rabarber. Smaskens. Kesella hallon tyckte jag var mer som yoghurt, men den här, rabarber, satt där den skulle. Kittlade dödskönt i kistan!

Så nu går jag och lägger mig med ett leende på läpparna, tänker att jag är fru om en månad och förväntansfull, funderar på vad torsdagen kan erbjuda, tokigt eller tjusigt, den som lever får se!  Sov gott mina vänner!

Wenche design

Ja, jag är en härmapa. Men vad gör väl det då?! Jag gillar Anna Ileby och blev glad när jag såg att hon hade på sig en tjusig sparkdräkt. Som hon beskrev, lite mer åt kulturtantshållet än som dagisbarn. För min del får det gärna vara en kombo av båda, särskilt nu när jag ska bli dagisfröken igen.

Hur som helst så kunde jag inte riktigt låta bli att inte beställa en så kallad hyggedräkt. Och idag fick jag den på posten. Den är hur skön som helst. Det är en tjej som heter Wenche som har sytt den alldeles själv, sånt imponerar på mig. Och eftersom jag dagen till ära både får fira mig själv och mig som ihop så blev jag extra glad, kanske inte för att brevbäraren hade bökat ner den i brevlådan så att jag knappt fick upp paketet, men för att jag tycker att den så klart passar mig perfekt.

Sen vet jag att det finns många som tycker att en sparkdräkt på vuxna är det fulaste som finns, men det skiter jag i, för jag mår bra och trivs som tusan i det här plagget.

Om ni också vill köpa en kulturtantssparkdräkt så besöker ni Wenches hemsida och just nu har hon en tävling på sin blogg där man kan vinna ett supercoolt kuddfodral, passar extra bra för er som har en passion för camping. Så kvista in på Wenche design och kolla in hennes fina saker vettja!

Carl Strömbergs äppelträdgård

Äppelgården är lite som potatisklubben fast med äpplen. Just nu doftar syren och liljekonvalj runt husknuten, samsas med otaliga äppelträd och sorter. Surr från humlor. Blommor och bin. Äppelblom och maskros. Tistlar och nässlor.

För länge sedan bodde det en man på Äppelgården, han älskade sina äpplen, när mannen dog tog pappa Pohlman och hans goda vänner hand om Äppelgården, så att mannen kan vara lycklig i himlen. De startade en stiftelse för att bevara härligheten och ibland måste gräset klippas. Därför hjälpte jag till med det idag. Och det var en härlig och rolig stund i Carl Strömbergs äppelträdgård. Bara så att ni vet.