Tryckande trumhinnor

Alltså jag förstår inte riktigt var alla baciller kommer från, känns som om jag är förkyld varannan vecka ungefär. Nu känns det som om jag skulle må bättre utan öron, eller som att det skulle underlätta om jag kunde snyta öronen. För fasen vad ont det gör. Ynklig som få idag. Tycker vanligtvis att jag aldrig är sjuk, men det här med att jobba med barn har väl sina för- och nackdelar.

Vaknade upp med bekymmersrynka, halsont de luxe och tryckande trumhinnor. Värre än igår alltså. Kom igen. Låt mig vara frisk. Vill bara dra upp dragkedjan på sparkdräkten och titta ut när jag mår bra igen. Mockasinerna på och förstärkning för kvällen beställd. Bad Jocke kolla om ICA hade nya öron och ny hals, om inte önskade jag mig glass…

After work

Fredagen avslutades med after work på Clarion tillsammans med bästa Elle och bästa Eremo. Trots halsont och tryckande trumhinnor så hade jag väldigt trevligt. Det som är bland det bästa med after work är just det, att man går dit efter jobbet. Vi hade bokat bord till kl. 16.30, alltså blev det en tidig kväll. Skönt med tanke på min ålder och förkylning, haha.

Och det var bra att vi hade bokat bord, för jösses vad folk det var där. De bjuder i och för sig på lite plockmat och nötter men det är ju fler ställen som har den bjudningen på fredagar. Nåväl, jag beställde något som kallades för ”kockens smaker”, eller hur det nu var. Då fick jag i alla fall en god sparrissoppa, en sked med gubbröra, en sked med skagenröra, parmaskinka, ost, oliver och bröd. Mums. En Staropramen på det och jag var nöjd. Servitrisen var dessutom så sockersöt och trevlig. Bra där.

Tack bästa brudarna för en grymt trevlig kväll!

Eva och elefanterna

Jag har en viss fäbless för elefanter. Jag kan inte påstå att jag har många elefanter. Men jag har en. I och för sig vore det kanske konstigt om jag hade elefanter, med tanke på att jag inte bedriver någon djurpark eller bor i ett exotiskt land.

Hur som helst, så gillar jag elefanter och den jag har, fick jag när jag var så liten att jag kunde rida på den. Den är ett gosedjur. Pappa Pohlman kallade i och för sig mig för Dumbo ibland när jag var liten för att mina öron var så stora, men nu har resten av mig växt i kapp öronen så det smeknamnet är inget som tilltalar mig längre.

Men i dag sörrni, när jag kom med andan i halsen och sladdade in skolans korridorer höll jag på att snubbla på en elefant. Kan låta konstigt eftersom elefanter är svåra att missa till sin area av kroppshydda. Men den här var en sådan liten rackare att jag på sin höjd hade kunnat vricka foten på den, om det återigen inte var för mitt tränade seende. Så se hur bra det kan bli med ett tränat seende. Frågan är ju bara var ifrån elefanten har rymt eller om det är någon stackare som febrilt letar efter sin lilla polare till elefant nu…?

Jag log i alla fall nöjt när jag insåg vad det var jag höll på att snubbla på. En elefantbebis till mitt gosedjur. Haha.

Inolea

Ni vet det där nätverket som jag är med i, ”kvinnor-kan-typ”, där är det en kvinna som kan sy i skinn. Hon heter Linnea och hennes företag heter Inolea. Hon kan verkligen sy i skinn, hon gör förtjusande väskor och annat som skinn kan tänkas vara bra till. Och imorgon, lördag den 2:a april har hon öppet hus och café i sin ateljé i Örebro. Så är det så att du känner ett visst behov av en handsydd, damig skinnväska eller ett par gulliga bebistofflor så är det rätta stället att besöka. Hon har även färgglada plånböcker och rättvisemärkta hattar, det ni!

Hon finns på Trastgatan 11, Örebro och det är öppet mellan 12-17. Inolea har även dukat upp till hembakat fika. Bara så ni vet. Välkomna dit säger jag å Linneas vägnar.

Wear it like a crown

Det här har sannerligen varit en vecka med tema cirkus. Men inte någon cirkus med getter som måste gå balansgång, eller hästar som måste springa runt, runt samtidigt som någon ryss står på deras rygg. Nej, nej. Dessa två cirkusar som jag har tagit del av var det bästa jag någonsin sett. Givetvis var tisdagens besök på Cirkus i Stockholm ett av dessa med Robyns konsert.

Men igår förstår ni att förmånen att vara gymnasiefröken tog ut all sin rätt. Jag fick nämligen gå på Cirkus Cirkör. Om det var häftigt? Det var i det häftigaste laget. Går knappt att beskriva, för jag tror att ni som inte sett denna spektakulära föreställning inte kommer tro på det jag skulle berätta. Men jag kan göra ett litet försök. Jag satt mest med ett imponerande leende på läpparna och ibland med en förskräckt blick.

Snacka om att de har kontroll på sina kroppar och att de är starka som djur. Tjejen som klättrar upp för en stolpe, kontrollerat ”ramlar ner” och klättrar upp igen utan att det ser ansträngande ut. Och de andra som böjer sina kroppar som jag inte trodde var möjligt, och allt ser så enkelt ut. Vissa får plats med fem pingisbollar i munnen, en annan jonglerar med motorsågar och en tredje jonglerar med en donna i vitt…

Jag som knappt kan göra en kullerbytta. Jag tackar det ödmjukaste för biljetten och är glad för att jag fick se den här otroligt häftiga föreställningen, Wear it like a crown.

200 fans

Sådär ja, nu har jag 200 fans på min Facebooksida, eller ja, 202 om man räknar med mig och min mamma. Och det är inget aprilskämt. Det är heller inget aprilskämt att jag ska lotta ut några konstverk som jag gjort. Några teckningar och något grafiktryck. Frågan är bara vilken taktik jag ska ha, bara scrolla på namnen, blunda och säga stopp, eller tycker ni att ni ska få anstränga er lite för att få en teckning? Och i sådant fall vad är lagom ansträngning för att ”vinna” en Hjortsberg…?  Jag tror att jag funderar lite på saken och återkommer senare med taktiken, om inte någon av er kommer på det först…