Mållös

Givetvis har jag berättat för eleverna att jag ska sluta och att det här är min sista vecka. Och förra veckan på en av mina slöjdlektioner tisslades och tasslades det. De viskade om att de skulle lägga lite pengar var och fixa fika, att jag inte behövde ordna något utan att de skulle fixa allt. Om de hade fixat!? Håll i hatten!

De hade kommit till textilsalen 20 minuter innan lektionen började. De hade bakat muffins och sockerkaka med blåbär tillsammans med sina föräldrar. De hade dukat upp och tagit med saft. Köpt ett påskägg med fina saker i, ritat en teckning och plastat in och de hade satt upp en stor lapp i taket… jag blev rörd till tårar, även om tårarna bara smekte ögonvrån så fanns det där innanför. Jag blev så glad och rörd att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Mållös är rätta ordet.

Snacka om organiserade elever. Tusen tack för att ni gjorde min sista slöjdlektion med er så fin. Jag kommer ha på mig ringen ofta och jag kommer komma och hälsa på er, det lovar jag! Stor kram till er gullungar!

Tobbes snurror

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=LmA0Rrx1WLk&NR=1[/youtube]

Jag vet en kille som gör roliga snurror. Han befinner sig på Öland. Vi arbetar tillsammans på Böda på somrarna. Det är därför jag känner honom. Han heter Tobbe.

Hur som helst så är han en hejare på att bygga vindflöjlar, eller vad de nu kallas. Och jag vill gärna göra lite reklam för honom. Och för att jag tycker att dessa snurror är ett gediget och roligt hantverk. Givetvis har min mamma och pappa en, dock inte en som Tobbe gjort, men snart så sitter nog en sådan på Närkeslätten och snurrar som aldrig förr.

Och är det så att du vill köpa en så går det bra till en kostnad på 600 svenska riksdaler (plus frakt), hojta till i en kommentar eller under fliken kontakt. Och jag säger såhär, det är ett sjuhelvetes bra pris för en vindflöjel.

Rosenröd kind och lycka

I går var det en fantastisk dag som skvallrade om kommande varma sommardagar på den nybyggda uteplatsen vid stugan. Vi tog en tur och kollade läget. Senast jag var där fick jag skotta mig fram med en liten spade, frysa om fötterna och inte bli kissnödig.

Nu var det rinnande vatten i kranen, flugor på fönstret och fladdrande fjärilar i trädgården. För att inte tala om den värmande solen. Jag önskar att alla fick känna samma känsla som jag hade igår, när jag låg där på verandan och sov räv i solen. Det var en känsla av lycka och hetta. En känsla som berättade för mig att jag har det så oförskämt bra. En rosenröd kind och en inre lycka…

Jag ska fika i en vecka och sen är det påsk

Precis så är det. Och jag ska fika för att efter påsk är jag inte fröken på mellanstadiet längre, då ska jag bli än mer profilerad med Deermountain Design, om nu det är möjligt. Jag ska i alla fall samla ihop min energi till att måla hela världen.

Jag ska inte tjata på elever i skolan, göra high five i korridorerna eller vakta elever i matsalen längre. Jag ska göra ett värdigt avslut med fika och fåglar. Och jag ska komma och hälsa på längre fram på terminen. När påskäggen är slut och några tavlor är levererade. Japp. Så får det bli.

Hokus pokus krokus

Jag tänkte att det där borde rimma för att orden ser lika ut och nästan låter lika, men det gick sådär. Det får ändå stå hokus, pokus, krokus. För nu är det som om någon har trollat fram alla färgglada krokusar. De har ploppat upp ur marken och sprider sin världsliga glädje där man minst anar det. Det är naturens magi och jag gläds tillsammans med småkrypen. Någon har till och med trollat fram en blåsippa. Härliga vår.

Och vet ni, nu på kvällen så var jag ute på en långpromenad, och det luktade som efter ett sommarregn. Kärleken är i luften, krokusarna på marken och krypen överallt. Och imorgon är det måndag. Det här kommer bli en bra vecka. Jag ska fika i en vecka och sen är det påsk.

Sommardäck på

I dag var det den stora däck- och trädklippardagen. Efter en guldtvätt på Statoil tog jag på mig den årligen återkommande rollen som förste däckbytare av diverse bilar i familjens stall. Inte överdrivet många, utan i det här fallet två.

Med solens värmande strålar och bultar som satt fast som bara den blev det snabbt ett svettigt arbete. Men det gick bra, den här gången klarade vi oss från svordomar, vi som i pappa Pohlman och jag. Det var nog främst för att han överlät arbetet helt åt mig och snabbt ställde sig till skaran av åskådare. I alla fall vid första däckbytet. Då sneglade han nog nöjt på sin dotter tillsammans med mina mostrar.

Och efter att sommardäcken provkörts en snabbis på byn, sladdade nästan pappa in på gatan och sa något i stil med, ge mig plånboken, det är för 17 loppis vid station! Hur har jag kunnat missa det? Haha. Det blev en snabb paus och ett paket cognacglas senare började jag byta däck på den andra bilen. Då med lite hjälp från pappa. Vi är ett bra team vi.

Efter min händiga insats i stallet intogs mat i mostrarnas sällskap och senare väntade två pilar för klippning av grenar. Nu är jag lite matt. Men jag känner mig så otroligt huslig, händig och stolt över att jag kan så många saker, saker som är bra att kunna när jag blir stor. Haha.

Alltså…

… precis nyss så låg jag bredvid min älskade i soffan och somnade till, borrade in mig i hans bröst och började drömma. Precis då krafsar Wilma på soffan med hopp om uppmärksamhet. Den fantastiska känslan av närhet, lycka och kärlek förstörs av en liten katt som krafsar på soffan. Som krafsar så att drömmarna blir förstörda och jag blir lite sur. Hon vinner. Jag går upp från soffan med ett ryck och gör ett pitstop här innan jag bäddar ner mig i sängen, min älskade ligger kvar i soffan och tittar vidare på televisionen och jag är lite sur över kattens krafsande …

Mostrar x 5 – mustasch

Mina mostrar har anlänt till Örebro. De är fem dalkullor som pratar älvdalska som aldrig förr. Egentligen ville min morfar ha en son, men han gav upp efter sex döttrar. Och för mig går det bra med fem mostrar, men när de sätter igång med sitt språk som påminner om isländska gäller det att vara snabbtänkt för att hinna med i konversationen. Oftast går det ganska bra men rätt vad det är låter det bara som rövarspråket och då är det kört för Hjortsberg.

Min tanke från början var att denna lördagskväll skulle tillbringas dels med mostrarna men även med Lucy Luke. Eller det var min önskedröm. För jag hade ju sett fram emot ännu en lördag med mustasch och dagen till ära på Satin. Men Lucy Luke var tvungen att hålla sina hästar i Skövde och jag hade så otroligt trevligt med mostrarna att det inte blev någon mustaschprydd överläpp på Satin för min del heller.

Dessutom hann jag inte lämna in några denimplagg, vilket var lite av grejen med reclothing. Fasen, nästa gång är det jag som bidrar till eventet och tar på mig både fluga, mustasch och älvdalsdräkt…

Abstinens

Nu när solens strålar börjar värma mina kinder och snön är ett minne blott, har jag sådan otrolig Ölandsabstinens så jag vet inte var jag ska ta vägen. Jo, jag borde åka dit så klart. Men snart ses vi, mitt Öland och jag. Och det ska bli alldeles, alldeles underbart. Få cykla ner till havet och känna lukten av tång, höra skrattmåsarna i sin rätta miljö och drömma sig bort…

Wilma vs Converse

Vi åt frukost på Java idag. Där är det är gott. Jag skulle dock vilja ha lite fler olika sorter marmelad för att mina briemackor skulle få mer variation, men annars mycket gott. Och jo, riktigt mörkt bröd också, tack. Förutom det, smaskens. Wilma tyckte mest om mina skor. Hon fick leka med dem till frukost. För när vi kom hem från frullen och jag tog av mig skorna så fick jag se något som jag inte tidigare sett. Wilma började åma sig runt skorna som aldrig förr och fann tydligen för stunden en lekkamrat och en flirt. För jösses vad hon höll på med de där skorna. Jocke sa att det var för att jag hade gått i bajs. Jag hade inte gått i bajs. Jag tror att det är så att även Wilma har fått upp ögonen för popkonst…