Årets första solsting…?

Jag vet inte om det är så, men jag är trött, snurrig och varm. Och jag skulle kunna ha ganska bra belägg för det eftersom vi har varit i stugan hela helgen och arbetat och haft det gött i solen. Snart är uterummet helt klart och vi är på god väg med renoveringen av gäststugan. Vi har bytt dörr, satt gips på väggarna och skruvat och åter skruvat.

Jag har dessutom blivit en fena på att backa med släp och känner mig som Lotta på bråkmakargatan, för att jag kan så mycket. Det är en härlig känsla när man kommer på att man kan, att jag kan. Kan saker som ibland kan vara bra att kunna, liksom.

Nu tänkte jag att jag kunde uppdatera bloggen med diverse hittepå och fakta, men just nu kan jag nog bara somna med ett leende på läpparna för att jag kan så mycket. Så god morgon, god middag god kväll på er!

God morgon!

Dagens promenad med Eremo är avklarad. Frukostmackorna med avokado och keso är uppätna.
Solen skiner så att jag inte vill vara inne. Men nu ska här skrivas omdömen på löpande band.
Så god morgon på er och kram so long!

Det blir såhär…

Det blir såhär att jag sitter här. Med utsträckta ben under skrivbordet. Fläkten är av någon anledning alltid på. Fläkten på toaletten som såhär på kvällen när allting är så tyst låter som ett flygplan som snart ska lyfta.

Det blir såhär för att jag läser andra bloggar för att få inspiration, motivation. Läser nyheterna för att ta del av världen och vara delaktig i framtida diskussioner. Det blir såhär för att jag sällan tittar på tv.

Det blir såhär för att jag ibland är en nattuggla eller i alla fall en kvällspigg sparv.

Det blir såhär för att jag tömmer tankarna på kvällen, fyller på med nya omedvetna under natten och vaknar med nya upplägg och idéer.

Tömmer, sorterar, analyserar, funderar. Somnar. Nu blir det såhär att jag kryper ner i den nybäddade sängen bredvid min blivande och drömmer sött.

Please do not disturb!
God natt mina vänner, vi ses imorgon!

Örje och världen

Örje sitter som sagt i hallen. I sitt gamla hem tjänstegjorde Örje som en riktig brandsläckare, nu är han mest en fin sak. För innan vi (vi som i mamma, pappa och jag) skulle frakta hem Örje från Dalarna provade vi hans kapacitet, och den var alldeles utmärkt vid det tillfället. Men nu är det bara skelettet kvar.

Förutom Örje så har vi en gammal världskarta i taket. Först tänkte vi tapetsera väggarna med gamla skolkartor men sen kom Jocke på den briljanta idén att sätta upp den i taket. Så det är ett av mina inredningstips, en gammal karta i taket. Den passade dessutom perfekt just i hallen. Som tur är har vi fler gamla kartor till framtiden.

Som ni ser står det två filurer strax under Java. Det är två små rackare som står på hallspegelns ena hörn. Jag tror att giraffen längtar till varmare breddgrader…

Grönt är skönt

Kuddarna i vardagsrummet fick byta plats med de i sovrummet, vilket ledde till att det blev än mer rött och grönt i vardagsrummet. Nu tycker jag att det är så fint här att jag ler åt min omgivning och klappar mina Marimekkoskålar i köket och säger, hej, vad fina ni är!

Jag hälsar även på Örje ibland. Det är den gamla brandsläckaren som sitter i hallen. Örje kommer från Blyberg i Dalarna, han har tidigare bott hos min mormor och morfar, men nu bor mormor och morfar i himlen så då tar jag hand om Örje. Bara så ni vet.

Inoljad husmor i teak

Jag är i behov av förändring. Om än en liten så är jag en sucker för förändring, när det gäller hemmets detaljer. Och eftersom jag hade lovat Jocke att han skulle få komma hem till ett städat hem passade jag även på att byta plats på kuddar, ta bort vaxduken från teakbordet, olja in teakbordet, tvätta plastmattorna, placera om tidningshögarna och ljuslyktorna, samt att laga mat. I dag har jag varit så huslig att det nog får räcka för den här veckan, eller i alla fall för idag.

Make up please

Dagen började med en skön morgonpromenad redan kl 7.15 tillsammans med Eremo. En perfekt start på dagen som jag hade tänkt tillägna omdömesskrivning och städning. Det blev städning i spridda skurar och omdömesskrivning imorgon istället. Men nu är hemmet fint och jag har för stunden städat bort mitt kreativa fågelkaos…

86 på 80 sträcka

Ja men visst. I dag när jag gick hem i den kyliga vinden med lätta steg, ett leende på läpparna och bra musik i öronen körde jag inte för fort. Jag visste inte heller att ett brev från polisen väntade i brevlådan. Jag hade mina aningar, men min första tanke var att polisen skickat ett brev för att de ville berätta att inbrottstjuvarna satt bakom lås och bom och att de skulle betala skadestånd. Men nej, det var ju jag som var brottslingen och dessutom fångad på bild. Haha. Trubbel.

Att köra i 86 km/h på en 80 sträcka kostar 1500 kr kan jag informera er om. Jag tänkte vid fotograferingstillfället att det där lilla (stod 84 på hastighetsmätaren på GPS:n) kan väl inte kosta särskilt mycket, förmodligen ingenting alls. Men ack så fel jag hade.

För under polisens förundersökning har det framkommit att det var jag som körde fordonet under den aktuella tidpunkten. Ja, det är bara att erkänna och betala. Frågan är varför det inte bara räcker med att jag betalar och i och med det erkänner. Nej, jag får lov att kryssa i rutan att jag erkänner brottet och sedan skicka tillbaka lappen inklusive foto till polisen. Sen få en faktura.

Så får det bli och i fortsättningen är det jag som tar på mig mustaschen när jag ska köra bil längre sträckor, då kommer polisens förundersökning inte kunna konstatera att det är jag som kör. För då är det Bosse. Och Bosse finns inte med på mitt körkort.

Och med det menar jag inte att jag tänker köra för fort. Jag uppmanar inte heller till brottslighet utan snarare försiktighet. Så det så.

Nattuggla

Nu har jag varit mållös tillräckligt länge. Och idag har jag haft min sista slöjdlektion för den här terminen. Och vi åt glass. Och jag fick ett fint kort och blir återigen rörd. Söta, rara, gulliga ungar.

Jag hoppas att jag också fick röra till det hos några med mina fåglar, för i natt ritade jag fåglar till klockan två. I morse när jag vaknade kändes mitt huvud som ett bowlingklot och väskan med alla tavlor kändes tung när jag gick till jobbet. På vägen hem gick jag med lätta steg och med ett leende på läpparna.

Förmodligen för att jag har släppt ut korpen, örnen Åke, tofsvipan, talgoxen, blåmesen och blåhaken. De ska få flyga fritt från boet och det är bara en bofink och två pingviner som är kvar. De ska få lätta sina vingar på fredag. Så nu ska jag rita lite till och sen ska jag rita ännu mer. Men förhoppningsvis är jag ingen nattuggla i natt igen…

Örnen Åke

Tillåt mig presentera örnen Åke. Det här är en havsörn med en lite loj inställning till livet. Han står lite tillbakalutad och iakttar sin omgivning med en lurig blick. Om Åke kunde skulle han förmodligen sitta på en stadig gren med vingarna i kors för att se än mer nonchalant ut. Det där med att sitta på en gren klarar han av, vingarna i kors får vi nog träna lite på.