Kalas för alla fröknar!

Ni vet väl att det finns en alldeles förtjusande butik på Järnvägsgatan 38 i Örebro, Fröken fanfuckingtastic Nord. Och den här veckan har hon kalaspriser, och på fredag är det finalkalas. Fröken Nord firar nämligen ett halvår med pompa och ståt. Hon har både finfina erbjudanden i sin butik och på webben.

Jag säger tillsammans med Fröken Nord; välkomna fröknar till en livsstilsbutik med inriktning på retro och unika ting till dig och dina vänner, nostalgi och en härlig känsla som lockar in dig till Fröken Nords vardagsrum. Här finns förtjusande klänningar, shorts med hög midja, lösmustascher och mycket, mycket mer.

Kom på kalas med oss vetja! Och vet ni, jag tror att en av Fröken Nords klänningar kommer bli min bröllopsklänning, men det återstår att se…

P.S Om det är svårt att se vad det står på bilden så tycker jag att ni ska titta in här på facebook för mer tydlig info om kalaset! D.S

Bergochdalbana

Besöksantalet går som en bergochdalbana upp och ner. Av funna pistoler skjuter statistiken i höjden. Av uppehåll kämpar sig en trogen skara med längs dalen i hopp om nya inlägg. En påskledighet gör färskvaran av nyhetens behov i cyberspace påtagligt oanvändbar. En blogg med bilder som för ögonblicket har blivit mer fotogenisk än uppställda tavlor på rad. Penslarna gapar torra i hyllan och kamerans batteri laddas på nytt.  Jag samlar ihop mina tankar och hoppas att de kommer ut som något fint, något som jag kan ta på och som jag kan visa er. På Evavägen lyser flitens lampa men ännu ingenting nytt…

God kväll och god natt!

Likt vitsippan reser sig mot skyn när solen smeker dess kronblad gör jag nu tvärtom. Solen har gått ner och jag har blommat färdigt för idag. Jag sluter mina ögon och behåller min lyhördhet på. Sven vaktar över mitt huvud och jag vaktar de små invånarna i huset. Jag är pyssel-Eva i deras ögon och jag hoppas att morgondagen blir lika härlig som idag. OnePiece familjen har slumrat till i soffan och godnattsagorna är lästa.

God kväll och god natt!

God middag!

Sådär ja, nu har jag vilat mig i form. Snart dags för lektion på gymnasiet i bild och form. Idag ska vi nog teckna stilleben. Vi och vi. Mina elever. Den här kursen som jag undervisar i är så rackarns kort och det ska få plats så mycket, tanken är att de ska få prova på olika områden inom ämnet bild och form. Tidigare har de gjort collage och tecknat till musik. Men även lera ska de få prova på. Nåväl. Jag ska plocka i ordning lite i hemmet och sen ska jag vara fröken och nanny enda till i morgon.

Mycket form i det här inlägget. Kolla t.ex. in formen på gräslöken som växer fritt i gräsmattan på Öland…

God morgon!

I morse gick jag inte upp innan solen, men jag var ute på morgonpromenad vid sju. Jag har fått för mig att det är en bra start på dagen, och det tycker jag ju just där och då. Men nu är jag trött och ska vila lite. Vet inte riktigt vad jag gör för fel. Gjorde något slags test om träning på iForms hemsida där resultatet påpekade att jag är pigg på kvällen och det stämmer nog, frågan är ju då om den här morgonpiggheten bara är en slags attrapp för att lura upp mig…? Hur som helst så promenerade jag på stadens gator i rask takt, utan pappa Pohlman och med musik i öronen i hopp om att få just en bra start på dagen. Och då såg det inte riktigt ut som i går morse, men det var behagligt.

Oförskämt bra

Med dessa bilder och minnen går jag nu och lägger mig, efter ännu en tidig morgon med soluppgång och fågelkvitter är vi som sagt tillbaka i stan. Alla tre, Jocke, katten och jag. Imorgon kommer vi nog alla vakna upp och undra var vi är. Och jag kommer vid minsta lilla negativa tanke plocka fram dessa bilder och återigen drömma mig bort, nypa mig i armen och komma på att jag har det så oförskämt bra.

Och nej, jag ska inte visa er allt tjusigt på en gång, men jag vill så gärna dela med mig av det vackra. Det vackraste jag vet. Och det är faktiskt sant, precis så här fint är det runt halv sex snåret på morgonen, på norra Öland. Och jag älskar det.

Påskpotpurri

Jag har fotograferat så mycket att jag skulle kunna lägga till fotograf på mitt CV. Men jag behåller nog mitt bildseende som ett ess i rockärmen ett tag till. Visserligen är dessa bilder tagna med min iPhone, något som var och varannan unge numera är utrustad med så det är ju inget att skryta med.

Men Öland, mitt Öland, där har minsann var och varannan unge inte varit. Och lika glad är jag för det. För jag skulle inte vilja att det var en skolklass som förstörde lugnet när jag blir hänförd av soluppgången och fåglarnas kvitter, eller att jag måste bjuda ett gäng kids på grillad banan med choklad och vaniljglass. Jag skulle heller inte vilja dela med mig av mitt påskgodis som jag precis fått av mina Ölandsföräldrar.

Nej, för när jag är på Öland vill jag vara min egen unge. Jag vill bli omhändertagen av omgivningen och känna att det här är mitt paradis, här finner jag lugnet och energin. Fåglarna som jag ritat flyger förbi och påkallar uppmärksamhet. Jag är hemma och tiden går alldeles för fort när man har roligt…

Eva hjärta Öland

Det är verkligen inget nytt. Första gången jag var på Öland var jag två veckor gammal, så det är inte så konstigt att Öland är mitt andra hem. Synd att det är en bit dit bara. Men oj så fantastiskt det är att vara där. Jag ler så att jag får tårar i ögonvrån, naturen gör mig alldeles mållös och jag behöver inte drömma mig bort längre, för jag är i mitt paradis.

Påsken är första gången på året som vi åker ner dit. Då ska det enligt tradition eldas vass, grillas korv och drickas en kall öl vid brasan. Gräsmattan ska klippas och havsbrisen ska andas in ordentligt. Alltid lika spännande att se så att ingen mus bebott sig i sofforna eller så att det kommer vatten i kranarna efter en hård vinter. Och allt var i sin ordning. Till och med gäststugan stod kvar.

Så det blev en otroligt härlig påsk även i år. Jag ville inte följa med hem i morse, men plikten som fröken kallar. Men om jag fick välja skulle jag stannat på Öland till augusti. Tur att jag får åka dit snart igen…

Sommarsving

Efter en fantastisk påskhelg på Öland är vi återigen hemma på fastlandet. Här är det visserligen mycket varmare, rena sommarvärmen, men utsikten är inte alls densamma. Heller inte luften och allt fågelkvitter. För att inte tala om soluppgångarna. Man kan inte tro att det är sant, så vansinnigt vackert är det när solen går upp. Så vackert att jag var tvungen att se soluppgången två dagar i rad. Och ja, klart som tusan att det är tidigt. Men efter en romantisk stund med naturen går det alldeles utmärkt att somna om igen.

Därför ska jag ta en powernap nu och återkommer senare med ett påskpotpurri i bilder. Kanske att jag kan sälja några av mina fotografier…sover på saken.

Fasaner på stan

Precis som bilisterna med nya sommardäck som letat sig fram ur sina garage och vrår, blir stadens gator fulla av cyklister i färgglada skor, flanörer i vårjackor och fasaner på stan. Den gråkalla vintern gör sig påmind i skuggan och den lättklädda tjejen ser frusen ut på håll. Jag leker med mobilkameran i väntan på bättre tider och längtar mig bort.