Det här mina vänner. Det här ett högtryck. Det som blir kvar av linoleumplattan är där färgen hamnar och det som sedan blir ett tryck på papperet. Alltså helt tvärtemot kopparsnittet. Tänk om jag kunde framkalla väderfenomen likt högtryck lika lätt som det går att karva i ordning ett linoleumsnitt. Det skulle verkligen vara på sin plats. Tygskor. Vårjacka. Solbrillor. Linoleumtryck. Högtryck!
Skrivet den 2 mars 2011 i kategorin
Bilderna i ord |
2 Kommentarer
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Det är inte samma som högtryck eller lågtryck. Det finns inte ens med i pappa Pohlmans dagliga rapportering om vädret. För det handlar om grafik. I det här fallet koppargrafik. Då ristar man med en särskild nål på en bit kopparplåt. En plåt så speglande blank. Där nålen gör ett märke blir det som ett dike och i det diket lägger man färg, sen trycker man plåten på ett papper genom en vals. Och simsalabim så har man ett koppartryck. Mitt dike bildade ett nystan.
Lite mer komplicerat än så är det, men sammanfattningsvis så fungerar det på det viset. Men vill ni veta hur det är exakt, så är det bara att höra av sig så ska fröken Hjortsberg förklara i detalj. Fortsättning följer.
Skrivet den 2 mars 2011 i kategorin
Bilderna i ord,
Fröken |
Kommentera
Obs. Mina bilder får inte kopieras och användas utan min tillåtelse! ©Eva Hjortsberg
Nu ni. Nu är det inte många skålar kvar till min samling är fulländad. Fulländad i den bemärkelsen att min fina hylla är full. Fulländad så att jag kan ha en flott bjudning för tolv personer där desserten serveras i dessa skålar.
Hyllan, ja, den ser redan överfull ut kan tyckas, men de små skålarna upp till höger är bara utfyllnad. Där ska det så småningom stå två skålar i den stora modellen. Utfyllnad och utfyllnad, de är ju också väldigt fina förstås. Men nu har jag som bekant snöat in på att det är de stora skålarna som hör till samlingen. Frågan är vilka två som ska göra samlingen perfekt. Jag tänker att den koboltblåa skulle sitta som ett smäck, men vilken mer?
Och vet ni, sen senaste rapporteringen om mitt Marimekkobegär så har jag köpt en stor grön, en granat och en rosaoliv. Och den. Rosaoliv. Den är verkligen en rackare för sig, den är nämligen kameleonten i flocken. Nu är det ju svårt att bevisa för er genom fotografi, men det är samma skål på bilden med min hand. När jag tog kort med blixt är den nästan röd och utan blixt grön. Så bilderna överst är med blixt och nederst utan, ser ni var i hyllan kameleonten står?
Det här fascinerar mig, och ibland går jag runt med skålen i handen bara för att se var den är grön och var den är rosa. Haha. Ja, lite tokig är jag allt. Men annars skulle jag inte vara jag. Så skål på er, Marimekkoskål!
