Avokado och advokater

Jag äter ofta avokado och kesomackor. Det är väl inget konstigt tänker ni. Nej, precis det är dessutom väldigt gott tillsammans med sånt där herbamare örtsalt. Den här enkla rätten, om man nu kan kalla det rätt, mellanmål, mellanrätt, brukar jag äta till lunch ibland när jag jobbar på skolan. Och eftersom jag inte jobbar heltid tycker de som jag stöter på i köket att jag ständigt håller på med den här dieten… Detta tjat om dieter hit och dit. Ja, om det nu är en diet, vad gör det då? Det är ju inte precis så att jag aldrig äter pizza, kebab eller hamburgare. Eller slickar glassburken med Ben & Jerry alldels tom. Jo, det gör jag gärna, men inte särskilt ofta. Och om jag nu vill festa till det med exempelvis en pizza känns inte lunchen på jobbet som det mest festligaste stället att äta den på.

Jag är verkligen ingen hälsovårdskonsulent som vet precis vad som är rätt och fel. Men det tycks vissa lunchadvokater tro, att de har rätten, i dubbel bemärkelse på sin sida, när de ständigt ställer frågan, (bantar du?) som gör att jag svarar på ett nästan generande vis, att ja, jag vill gärna bli av med lite fett och få muskler istället så ja, jag tränar också för att jag vill känna mig starkare och orka mer… Det blir per automatik så att den svenska avundsjukan spelar oss ett spratt på lunchen för att jag kanske har råkat trampa någon på tårna för att de tänker äta upp resterna från söndagens pizza istället för att skala en morot och snyggt skiva upp en avokado.

Det jag egentligen vill säga är att låt mig äta det jag vill och låt mig träna om jag vill, jag bryr mig inte om vad ni äter eller varför ni inte tränar, jag har valt att ha det såhär just nu för att jag mår bra av det. Jag vet inte om ni minns inlägget precis när jag hade börjat jobba som lärare, hur förbaskat trött jag var jämt, då tränade jag minsann inte, och nu när jag är inne i min bästa träningsperiod är jag piggare än någonsin, som den stora röda tulpanen, full av liv. Om jag inte är förkyld och har brandväggar och blåsfiskar som blockerar min styrka och ork förstås för då är jag som torrisen längst till höger, ynklig, skrynklig och törstig…

Talgoxe + Pilfink = Piloxe

… men det är svårt att bara ligga i sängen och lyssna på fåglarnas kvitter och se solstrålarna strila in genom fönstret. Det känns som om våren lurar runt hörnet och som om jag befann mig på ett isblock tillsammans med hungriga isbjörnar och livliga pingviner. Ja, jag svamlar som om feberfrossan är på väg ut ur min kropp, men det jag egentligen vill poängtera är att det är fantastiskt trevligt att vakna till fågelkvitter om det så bara är en talgoxe, pilfink eller piloxe som sjunger utanför fönstret. Har ni inte tänkt på det, så tycker jag att ni ska göra det.

Jag har tänkt särskilt mycket på den där piloxen, och nej, det finns ingen riktig fågel som heter så, jag har gjort en egen. Efter ett konstaterande från pappa Pohlman visade det sig att det som jag trodde att jag hade gjort, en talgoxe i linoleumsnitt var mer som en piloxe, en blandning mellan talgoxe och pilfink och ser ni en sådan någon mer stans än här, vill jag gärna höra mer om den filuren.

Och ja, jag ska gå och lägga mig nu. Och bli frisk. God natt.

Frusna blåsfiskar och tjocka näsväggar

Jag är sällan sjuk, peppar, peppar ta i trä. Jag kommet inte ihåg senast jag hade feber, jo, i början på den här veckan, men innan dess minns jag inte när jag senast stoppade en febertermometer i rumpan, nej jag menade under tungan. Och nu när jag har haft feber och har varit lite ynklig tänker jag att den här förkylningen borde gå över, helst nu. Men det går visst inte så fort. Undra om det känns som att det tar längre tid att bli frisk för att jag är en otålig själ…?

I går var jag i alla fall hos mamma och pappa och fick lite medicin. Äggtoddy med konjak. Jag vet inte om det varken gör till eller från, men gott är det.  Det kanske skulle göra sig till om jag tog mig en äggtoddy om dagen så länge den här blåsfisken sitter och blåser upp sig i halsen. Blåsfisken har så att säga blåst upp sig så att väggen bakom näsan är tjock som en brandvägg. Kanske att nässpray skulle råda bot på det, men jag är inte särskilt förtjust i nässpray.  Jag håller mig till äggtoddyn och värmer mig med honungsvatten och hoppas på att min rastlösa själ ska låta mig vila i form…

Brixit

För 17 legogubbar, jag har ju glömt berätta att jag har 5 legogubbssmycken till försäljning på Krämaren, Örebro. I den förtjusande legobutiken Brixit. Gå dit och shoppa eller hör av er till mig på kontaktformuläret om ni är intresserade av ett lekfullt smycke. Halsband eller örhänge fixar jag på ett knyck.

Trubbel i kreativiteten

(Bild från google).

Såhär är det, för nästan tre veckor sedan beslutade sig två inbrottstjuvar för att de skulle bryta upp fönstret i ateljén, klättra in och ta allt som det tyckte var lämpigt att ta med sig. Bland annat min dator.  Och det som är mest irriterande är att jag inte hade säkerhetskopierat något (ja, jävligt korkat, men tror du att det kommer klättra in en tjuv genom ditt fönster?).

Jag tänkte att jag inte skulle skriva något om det här, för att det är precis som i nedanstående inlägg lite av att vika ut sig, men för fasen. De gick in i vårat hem, snodde en del av mitt företag och en gnutta kreativitet. Så pass mycket att jag inte riktigt kan komma igång med min färgglada och finurliga sida förrän jag har fått dessa ord ur mig. Jag vill skriva och berätta om en massa saker, men det är som om de snodde mina välformulerade meningar.  Och jag har varit förbannad. Så vansinnigt förbannad. Men det börjar gå över nu. Vi har byggt om ateljén till en fängelsehåla med vallgravar fulla av ilskna, hungriga krokodiler, så nu är det märkligt nog så att jag är tacksam för att de inte förstörde något och för att de inte var några konsttjuvar.  Men ändå, tänk om de skulle vara lika snälla som tjuven som snodde professorns dator i Umeå…

Och vet ni, från och med nu kommer jag bli säkerhetskopieringens drottning. Så det så.