Art deco

Bokrea. Bokhylla.
Stringtrosa. Stringhylla.
Iittala Marimekko. Art deco.
Mamma, pappa, barndag.

Just idag mår jag bra.
Just idag är jag stark.

Bosse

På tal om Anders och Sören så var det si som så, att när jag gick i ettan så spelade vi in ett barnprogram på fyra avsnitt som sändes på SVT. Det hette ”Bosse – stadens största sjuåring”. Och i det här klippet så syns jag längst fram i bild, jag har hockeyfrilla och en vit t-shirt med tryck. Precis där i början till vänster. Sen är jag med och ritar lite och då har jag en rosa tröja med nåt mönster och fortfarande hockeyfrilla. Nåväl. Det är ju roligt nästan jämt, i alla fall med rörlig bild. Haha.

Veronica Maggios son heter by the way Bosse.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=GYudMerQ1dM[/youtube]

Bokrea

I dag startade årets bokrea. Jag är egentligen ingen bokmal. Men jag gillar att titta på bilderna. När jag var liten tyckte jag inte om att läsa böcker, det var först när ”Berts Bravader” landade på nattduksbordet som jag insåg att jag faktiskt också gillade att läsa. Jag tyckte att det var svårt att läsa. Det blev inte alls som det stod. Men efter x antal Bertböcker var jag fast, tack Anders Jacobsson och Sören Olsson för det det.

Sen är jag rätt svårflirtad, det måste vara en bok som fångar mitt intresse direkt annars lägger jag den åt sidan. Och börjar på en annan. Jag tycker väldigt mycket om Håkan Nessers; ”Kim Novak badade aldrig i Gennesarets sjö”, förmodligen för att den utspelar sig här omkring. Och för att den är full i fan och rolig men samtidigt allvarlig.  Men idag blev det en salig blandning i slumpartat matchande färger. Tusen tack pappa Pohlman för dagens utflykt. Och tusen tack mamma Ulla för hyllan.

Ni läker mig.

Guldtips

Om man får såhär tråkigt som jag har haft det, likt en torr sur citron, och råkar ha lite guld över. Då tar man sitt guld och lämnar in det hos någon som tar betalt för det. Lämpligtvis till en guldsmed eller i en smyckebutik. Sen botar man sin surhet med en ny pryl. Eftersom jag är lite av en pryttelsamlare så är det ett bra botemedel för mig.

Så det gjorde jag, nästan som när man tappade en tand när man var liten. Man la tanden i vattenglaset på nattduksbordet och dagen efter låg det en tia i glaset. Magi. Nu kan man säga att jag bytte guldet mot en lampa. Perfekt. En tur till Jacobsons möbler, en lampa på rea och bums så känns det lite bättre. Och i och med det fick jag möblera om med belysningen.  Så nu lyser det som bara den i sovrummet och så står Mr Big och bevakar ”Arka” stolen i vardagsrummet. Fint som snus.

Het tomatsoppa

Som ett led i att må bättre har jag även försök vara en bra sambo med mat på bordet när min blivande man kommer hem. Jag har lyckats två dagar i rad i alla fall. I går blev det en het tomatsoppa med pasta och oströra. Mums. Arlas kokbok är minsann bra.  Och den här soppan är så smarrig att jag tänker dela med mig av receptet, håll till godo och bränn er inte på tungan. Det här behövs;

2 dl pasta, t.ex. hjul eller snäckor
2 vitlöksklyftor eller en gul lök
smör
1 burk passerade eller krossade tomater, 400 g
4 dl vatten
2,5 dl matlagningsgrädde
2 hönsbuljongtärningar
1 dl färsk eller fryst basilika
Lite cayennepeppar
ev. salt

Sen kokar du pastan för sig. Hackar och fräser löken i lite smör i en kastrull. Häll på tomater, vatten och grädde. Lägg i buljongtärningarna och låt soppan koka några minuter. Skicka i pastan och krydda med cayennepeppar, grovhackad basilika och kanske lite salt. Piffa till det hela med en oströra. Det är bara en burk kesella och valfri riven ost, gärna en ost med smak på, blanda ihop och klicka i soppan. Klart å betart!
(Som Bengt Strömbros side-kick i mammas nya killa hade sagt).

Torr sur citron

Eftersom jag dundrade ner i en sur och ledsam svacka efter inbrottet så känner jag nu att jag är på väg tillbaka till min kreativitet. Vill helst inte vara en torr sur citron. Efter en ”Evas zumba” och ett boxningspass känner jag mig starkare i mig själv. Därför ska jag ladda bloggen med min medicin. Inte en ny film, utan det som det här sportlovet har gett mig. Låter nästan lite frireligiöst, men nu får jag börja tro på mig själv igen.

Och som en bit på vägen för att skingra tankarna har jag bland annat möblerat om med ljus, fått en trave böcker av pappa Pohlman från bokrean och den efterlängtade Stringhyllan av mamma. Tänk att materiella ting på en annan plats i hemmet kan få mig att må bättre… Lite sorgligt men sant. En sådan svacka som jag har kanske botas med hjälp av en stor portion dans, ännu större portion boxning och sen lite smått och gott på det som gör hemmet mer mitt. Tydligen, för idag är en bra dag.

Evas zumba

Jag kan inte helt sätta fingret på vad det är, men jag är lite sur mellan varven. Därför tog jag på mig TyskAnns peruk och dansade loss i mina slöjdmockasiner till Veronica Maggios nya låt, i hopp om att råda bot på mina symptom som surtant. Jag tycker att jag lyckades för stunden och delar därför med mig av dagens leende i ateljén, sen är det klart att det här med zumbasteg och mimning är något jag får öva på om det här ska vara medicinen för att det färgglada och finurliga ska hitta tillbaka till mig. Och sen vill jag säga, att jag förstår att folk tappar i vikt om de dansar zumba, om de dessutom har peruk på sig kan de nog tappa några hekto till…shit majbritt, svettzumba.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=hmr2LYZUkxU[/youtube]

Kyla och åter kyla

Jag ska inte sticka under stol med att jag tycker att det är vackert med ett snötäckt landskap, men som sagt, det börjar bli lite tröttsamt. Det är ju så rackarns kyligt om kinderna, särskilt om man går med solen i ryggen. Men med en termos fylld av varm choklad så kanske jag kan borste från den bitande kylan och försöka vara tacksam för att jag får uppleva vintern från sin bästa sida.  Men kom igen, jag som tyckte att våren skvallrade om sin närvaro för någon vecka sen, men likt mitt glada humör blev den nertryckt i vinterkängorna igen…

Birdie nam nam

Jag är inte så förtjust i alla hjärtans dag. Mest för att jag tycker att det är töntigt. Klart att det kan vara gulligt om man t.ex. går på högstadiet, älskar nallar eller har en tradition som är kopplad till den dagen med en särskild person. På högstadiet var jag nog förtjust i den här dagen. Jag kommer ihåg en alla hjärtans dag, då gick jag i och för sig på lågstadiet och då hade jag klippt ut små hjärtan i rött papper och satt fast med häftmassa på den öppna spisen för att glädja mamma och pappa. Jag vet inte om de tyckte att det var guligt, men det är väl också den enda alla hjärtans dag som jag kommer ihåg. Vilket innebär att den här dagen inte är speciell för mig.

Jag tänker att om man tycker om någon så säger man väl det fler än en gång om året, det gör i alla fall jag . Sen kan jag tänka mig att den här dagen kan vara en bra anledning till att t.ex. ta kontakt med någon som man är förtjust i. Men som sagt, det kanske är mer högstadiefasoner, inte vet jag riktigt. Hur som helst så ska jag snart bli fru och är mer än förtjust i Jocke så jag köpte ingen nalle eller ros, men slog däremot till på en birdie nam nam dagen till ära. En ”alla-stjärtans-dag-mes” med glatt humör och skarpa färger. Vad tycks?

Ove

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=7X93OUklpNs[/youtube]

I dag har Ove namnsdag. Det visste jag inte om egentligen, förrän pappa Ove berättade det för mig och ironiskt undrade var paketen var.  I vår familj firar vi inte namnsdagar. Eller vi brukar inte göra det. Tills idag, då jag kom på den briljanta idén att göra en snutt animerad film med Ärlan Ove. Och ja, det ser inte precis ut som en sädesärla, men prova själv att göra en animerad figur så får du se hur lätt det är. För er som kan så behöver ni inte bräcka min ärla, för jag kan bättre, men då hinner jag inte inom ramen för namnsdagen.

Så nu fem timmar senare har jag fått ihop en liten snutt. Tyvärr så har pappa redan gått och lagt sig, men namnsdagen Ove är inte över riktigt än. Så håll till godo alla Ovar!