Musarm

Jag kan inte riktigt släppa den här dagen, den internationella musarmsdagen. Och jag hoppas innerligt att jag aldrig blir drabbad av det. Men för stunden så kändes det lite obehagligt med musen på armen. Jag vet inte om det här hör till kategorin för ”göteborgshumor” eller om det bara är dags för mig att gå och lägga mig…

 

Alexander Werk och jag

Nu har jag gjort mina första tryck med två färger. Det är inte helt lätt. Särskilt inte när man, dvs. jag, inte är en exakt mätare. Vilket i det här fallet innebär att de båda linoleumplattorna var lite olika i storleken. Det underlättar nämligen att ha två lika stora plattor, för att kunna sikta in motivet rätt.

Nåväl. Det blev ju inte jättedåligt.  Och färgen som jag förgrämdes över igår gick jag och bytte till två vattenlösliga idag. Tack för det. Min hjälpreda Alexander Werk gör dock mitt tryckande lätt som en plätt. Alexander är änglapressen. Anledningen att den är tung som en elefant är ju att den inte ska röra på sig när jag snurrar runt ratten.

Alexander med ängeln kommer precis som Ann från Tyskland. Synd att Alex är så hård och kantig, annars kunde det kanske blivit något där…

Då vet ni det. Och det här med grafiken återkommer jag med. Några till linoleumtryck med flerfärg ska jag allt åstadkomma innan kursen är slut (det nedersta trycket på bilden är trickfilmat i photoshop, haha).

 

Internationella musarmsdagen

Hur roligt är inte det? Vem är det som hittar på alla dessa dagar egentligen? Kan jag skicka in förslag på dag månne? Och var ska jag skicka det? Och varför finns den internationella kvinnodagen, var är den internationella mansdagen och vems är alla andra dagar? Och vilka är det som firar med pompa och ståt på dessa dagar?

Skulle idag, den internationella musarmsdagen firas på så sätt att vi inte behöver sitta framför datorn och arbeta med risk för att få musarm? Är det ett bra firande? Eller ska vi kräva mer ergonomiska arbetsmiljöer för att kunna avskaffa dagen?

Ja, jösses. Jag blir alldeles åksjuk av alla dagar. Jag kanske ska börja med egna dagar, för det känns ju inte som om dessa bestämda dagar som börjar med internationell, är så himla flotta och uppmärksammade. Fast det är klart, man kanske kan använda t.ex. den internationella våffeldagen till att äta så mycket våfflor som man bara kan (det kanske är det som är grejen?) eller den internationella kvinnodagen till att låta alla klä sig kvinnligt. Det vore ju roligt. En gång om året går ALLA runt i kvinnokläder. Då skulle i alla fall jag bli mer varse om att, jaha, idag är det visst den internationella kvinnodagen…

Men idag, när det är den internationella musarmsdagen vet jag inte riktigt hur jag ska bli påmind till att fira… Hur firar ni?  Och firar ni med eller utan musarm?

Är nog bäst att jag slutar skriva nu, så att jag inte faller offer för dagens uppsåt till firande.

 

Pressad ängel

Jag tänkte som bekant trycka mitt linoleumsnitt i flerfärg idag. Dessvärre var tryckfärgen så igentorkad att den inte ville komma ur tuben. Den höll på att smita ut bakvägen. Men då tänkte jag, nej du, den gubben går inte, den här färgen får jag minsann lämna tillbaka till butiken.

En smärre irritation uppstod och jag kom inte ens på att jag kunde använda någon av mina hundra andra vanliga akrylfärger. Men nu vet jag det. Och imorgon ska jag göra ett tappert försök. Och som så många gånger innan, har jag tagit hjälp av förrådsförvaltaren och tillika pappa Pohlman för att underlätta mitt arbete. Han plockade sonika fram en tjusig press och putsade upp den. Imorgon får vi se om ängeln symboliserar att det är lätt att trycka, trots att pressen väger som en elefant…?

 

Tryckaren

Nu har jag tryckt några prover med min platta. Det blev fint. Svårt att få till rätt mängd färg och rätt tryck. Tryck som i tyngd på trycket. Högtryck. Lågtryck. Djuptryck.
Nu ska jag försöka få husen i en annan färg. Det innebär att jag måste karva en ny platta men spara där jag vill ha färg och ta bort resten så det blir vitt.  Fortsättning följer…

 

Liten och nöjd

Tänk när man var såhär liten. Då var det inget grubbel om karriär och livssituation. Då roade jag mig med att rida på symaskinen och sitta och fisa på ängen. Nu syr jag på symaskinen och fiser i stan. Det är i och för sig nästan samma. Då var jag nöjd med att pussa på brorsan i älvdalsdräkt, äta glass i stora lass och ha solbrillor i vinterkylan.

Nu är jag aldrig riktigt nöjd. Jag tror att det är lite farligt att bli nöjd. Det känns som om jag inte skulle komma vidare om jag helt plötsligt insåg att jag var helt nöjd med allt. I och för sig så tränar jag på att vara nöjd på vissa plan. Jag är t.ex. nöjd över att jag har ett företag, att jag har ett arbete och att jag ska bli fru. Men jag vill ju liksom vara bäst på allt jag tar mig an…och då är det svårt att bli helt nöjd. Med det sagt är jag absolut inte missnöjd.

Tror ni att det finns någon som är helt nöjd?

Linoleum

Ni vet plastmattor. Golv. Linoleumgolv. Eller om ni inte vet, så försöker jag genomföra en universitetskurs i grafik. Och just nu är vi inne på linoleum. Vi kan säga att det är som en plastmatta. Och i den här plastmattan ska jag karva fram ett mönster som jag sedan ska trycka på ett papper (då måste man först ha färg på själva plattan förstås).

Och jag karvar och jag karvar. Jag karvar så att det flyger golv över hela skrivbordet.
Det man bör tänka på är att mönstret blir spegelvänt och att det som karvas bort det blir inget. Noll. Luft. Vitt.
Så nu har jag karvat mig åksjuk. Och imorgon ska jag trycka.

Men för att ens komma till karvningen så krävs det en utgångsbild. Och eftersom jag för tillfället har tappat bort en del av min fantasi så knyckte jag sonika en bild som pappa Pohlman har tecknat. En bild som han tecknade någon gång på 70-talet då han var tvungen att hålla sig vaken på något slags möte eller liknande. Tur att andra i min närhet har fantasin när min är på rehab…

Stockholm

Vi tog en tur…

…till Hufvudstaden. Komma bort lite. Längta hem lite. Förlusta oss i god mat. Slicka oss runt munnen i Östermalms saluhall. Gå på fotografiska. Bekanta oss med Andy Warhol i kvinnliga peruker.  Åka tunnelbana. Frysa om låren.  Vara turist. Titta på folk. Förundras.

Träffa bästa Karolina. Skratta åt tokiga minnen. Äta ännu mer god mat. Ciao, Ciao Grande. Sova i brorsans lya. Spatsera i kylan. Få tips och idéer av den förtjusande bröllopsfotografen. Shoppa lite. Hålla handen. Kramas i korsningar. Ta bussen hem. Hitta hem. Bli inspirerad. Känna glädje. Vara lycklig…

En prickig Wilma

I dag träffade jag en prickig hund. Hon heter Wilma. Man kan säga att jag bara känner djur som heter Wilma. Den här prickiga Wilma låg under bordet hemma hos mamma och pappa, så jag la mig bredvid och tog några kort med min iLur…

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier