Lucka 22 – Hjortsbergskyline

I dag ska vi ha som julafton hemma hos mina föräldrar för lillebror har kommit hem. Och då tänkte jag att det passade bra med en väggmålning som jag har gjort hos honom. När han flyttade till Stockholm ville han att jag skulle måla någonting i hans lilla lya. Med en skiss på en tågbiljett visade jag honom vad jag hade tänkt. En ”Hjortsbergskyline”. Det tyckte han minsann var en bra idé. Så en hel kväll stod jag bakom soffan och målade.

Jag ritade upp det för hand och mätte så att det skulle bli hyfsat rakt. Jag använde vanlig svart akrylfärg och för att få rinningarna använde jag bara mer vatten i färgen. Det ska föreställa byggnader från Örebro och Stockholm. Kanske att jag tänkte att något hus även skulle förknippas med Göteborg eftersom han studerade där. Hur som helst så blev det såhär och än så länge finns den kvar, men jag vet att den snart kommer vara ett minne blott, för i en liten lya är väggytor eftertraktade, särkilt eftersom han har en syster och en pappa som gärna målar nya tavlor som vi tycker att han ska sätta upp…

Lucka 21 – Den moderna sjöjungfrun

Under en veckas modellstudie växte den här tavlan fram. Dock hann jag inte göra klart tavlan helt under den veckan så jag gjorde klart henne hemma. Givetvis hade hon inte solglasögon på sig, cyklop i handen och simfötter vid sin sida. Men det är svårt att måla ögon. Och hos mig är det tråkigt om det bara skulle vara hon som satt där. Därför målade jag till lite attiraljer. Och nu är det såhär; att hon har simmat runt som den moderna sjöjungfrun hon är och nu har hon tagit av sig sin utrustning och satt sig på stranden för att lapa lite sol.

Under tiden som hennes färglager torkade skulpterade jag ihop damen med de leriga rockringarna. Så var det med det. Den moderna sjöjungfrun hänger i vardagsrummet. Jag tycker att hon är väldigt fin där hon sitter och solar sig i ett hörn.

En naken tjej i varje hörn gör så att man slipper be en middagsbön… Nä nu ni, ska jag till jobbet och vara med på en rimstuga, det känns som om jag kommer plocka poäng, eller vad tror ni?

Mera måndagshumör

I morgon är det sista lektionen innan jullovet. Och eftersom jag gärna vill vara en omtyckt fröken så har jag bjudit alla mina elever på julmust och pepparkakor. Jag tycker att det är en väldigt fin gest. Dessvärre upplever jag det som att det inte är särskilt många som uppskattar det. Visst finns det tacksamma elever som skålar för mig och tycker att jag är bäst.

Men det är många som gnäller för att de bara får skum. Häll då upp den där rackarns julmusten i en ”flortantsmugg” och se själv hur mycket dricka du får. Och gnäll då helst inte om att det bara är skum. Och tänkt kanske på hur mycket julmust och pepparkakor du har bjudit mig på, och som du har köpt för dina egna pengar… vad har hänt med de väluppfostrade barnen? Finns de inte mer? Behöver alla barn gå i en så kallad McDonald’s skola för att lära sig säga tack? Jag tänker att bara för att man är bortskämd behöver det ju inte vara synonymt med att man är oartig…

Ja, jag vaknade säkert på fel sida. Men jag hade en fin ambition när jag gick till skolan med mina bestämda steg och med spotify i hörlurarna. Jag tänkte att jag skulle komma i tid, att jag skulle slippa tidningsberget och att jag skulle få berätta om min klass som jag är så stolt över som skänkte sina pengar till musikhjälpen. Men det blev ras på allting. Som en ravin av måndagshumör…

Måndagsmorgon

I morse skulle jag precis som alla andra måndagar gå upp i tid, äta gröt och göra mig i ordning för jobbet. Men såhär innan jullovet och med trötta måndagsben var det väldigt svårt att komma upp ur sängen. Så allt förutom att komma i tid gick bra. Jag ber om ursäkt för det. Jag blev 10 min sen och på måndagar har vi stormöte.

Men när jag kom till jobbet så möts jag av ett berg av tidningar. Detta har hänt två gånger tidigare. Det här tidningsberget ligger precis innanför dörren. Den dörren som de flesta av oss lärare går in genom. Alltså innebär det att alla de andra lärarna som kommit i tid till jobbet har sett tidningarna men bara hoppat över dem. Jag tog givetvis upp tidningarna och eftersom det här var tredje gången jag utförde just den här sysslan, fick jag lov att avbryta morgonmötet och först be om ursäkt för att jag kom sent och sedan berätta min åsikt om tidningshögen.

Jag blev helt enkelt lite förbannad och röt ifrån, hur svårt ska det vara? Jag sa ungefär såhär, eftersom jag nu är sen, måste det ju innebära att väldigt många av er har klivit över den här högen och tänkt att någon annan kommer ta hand om den… kom igen hur svårt kan det vara att ta upp tidningarna egentligen?!

Sen när mötet var slut kom rektorn fram till mig och sa att jag kunde andas lugnt. Jag verkade nog mer arg än vad jag var, med väderbitna kinder och bestämda steg. Andra tyckte att det var bra att jag sa ifrån och många erkände att de hade gått över tidningsberget. Jag förstår att man har mycket att bära på, men som sagt, hur svårt ska det vara att plocka upp diverse saker från golvet?!

Lucka 20 – Leriga rockringar

Den här donnan skulle bli en fin lerskulptur, eller det var en fin lerskulptur enda till hon skulle komma ut från ugnen. Då hade hon eller någon annan rockat runt så mycket att allt hade exploderat och dragit med sig alla klassens lerfigurer i massakern. Inte bra. Inte alls bra. Det är klart att hon hade varit fin om hon hade fått sitta på hyllkanten, lagom bränd och bara vara naken, men nu är hon i lerskulpturhimlen.

Jag gjorde den under sista kursen på universitetet. Det är samma modell som jag har gjort en stor tavla av, som ni förmodligen kommer få se i morgondagens lucka. Som tur var exploderade inte tavlan när den var torr…

För är det så att ni får för er att göra skulpturer i lera, se då för guds skull till att det inte är några luftbullor i leran och att den är ordentligt torr, för annars kan det bli riktiga rock’n roll explosioner i ugnen.

Längtar…

Jag längtar till jag får ta cykeln genom kohagen och cykla till Kalk. Förfesta lite och cykla slalom mellan komockorna. Hänga in skinnjackan i garderoben och dansa galet på plåtgolvet. Sno någons cowboyhatt och kyssas med min love. Ta på mig racerhandskarna och cykla hem genom natten, stanna till i kohagen och se solen gå upp…

Nu är det jul igen…

Jocke och jag har varit hemma hos mina föräldrar och utfört lite hushållsnära tjänster, så som att skotta garageuppfarten och klä julgranen, i utbyte fick vi en mycket god middag med kantarellsås. Så kan ni göra lika god kantarellsås som min mamma kan ni säkert muta mig till en hel del, som det säkert även går att göra rutavdrag på, om jag skulle få för mig att kantarellsåsen inte är godkänd och därför måste ta betalt alltså.

Det roliga i det här med att klä granen är till att börja med att själva julgransbelysningen, som nästan är lika gammal som själva traditionen jul, kräver silvertejp. Inte för att vi måste tejpa upp den i granen utan för att den överhuvudtaget ska lysa. Silvertejp skulle man säkert kunna ha som glitter också, om man vill spara in på glitter och känner att man har mer nytta av silvertejp.

Hur som helst så har vi glitter, visserligen nästan lika gammalt som ljusen, men oj som det glittrar. Jag tror inte att vi har köpt pynt till granen under hela mitt liv, och jag börjar så att säga komma upp i åren. Det vill säga att pappa Pohlman och mamma Ulla har bevarat det väl. Vi hänger t.ex. alltid upp tomten som pappa gjorde när han gick i 5:an, den där rosa glasyrmedaljongen med ett bokmärke på, som jag säkert gjorde på dagis och den där röda grisen som man inte riktigt ser om det är en gris, som förmodligen lillebror gjorde när han var fem.

Och jag tycker ju att det ska vara precis så, så som det är när pappa Pohlman slänger iväg roliga kommentarer, svär lite över den där julgransbelysningen, mamma står lite vid sidan om och tycker att det blir fint. Jag hänger upp så många röda kulor och hemmagjort pynt som det bara finns och till sist ställs halmbockarna som vakter under granen. Och det är en riktig gran, kändes dock lite oroväckande när den redan nu barrar som om den hamnat i en öken. Nåväl. Granen står så grön och grann i stugan…

Julbord # 2

I går var det dags för mitt andra julbord. Det ägde rum på I3, i träningslokalens pub. Jocke tränar där (inte i puben alltså), vilket var anledningen till att jag hamnade bland snapssjungande muskelknuttar i skinnväst. Vi kan säga att det var motsatsen till tisdagens julbord. Här sjöngs det snapsvisor och det delades ut diplom ståendes på bordet. Två vältatuerade snubbar sparkades lite på skoj, den ena försvann med en tjejs jacka i fyllan och villan och sen vill jag nog inte veta hur kvällen avslutades. Jag drack knappt upp den minsta falskan av julmust men var ändå mätt och belåten när jag tog med mitt sällskap med bihang hem runt midnatt. Dessa skinnvästar bärs upp av killarna som har svart bälte i Brazilian Jiu-Jitsu, så jag ska nog ge dem respekt och inte fundera på varför de inte har några motorcyklar…

Lucka 19 – Tokigt självporträtt

Den här sortens teckningar där jag varken lyfter pennan eller tittar på papperet är väldigt roliga att göra. Sen är det klart att allt kräver en viss träning. Men om du vill göra porträtt av dig själv är det bara att titta i spegeln och sen försöka följa linjerna i ansiktet och få ner dem på papperet. Just den här gången blev mitt porträtt lite ryskt och bryskt. Men jag gillar det ändå. Som tur är ser jag inte så rysk och brysk ut i vanliga fall.

Det här är även en väldigt bra och rolig övning om man gör den två och två. Kan visserligen kännas jobbigt om någon stirrar på dig hela tiden till teckningen är klar, men det blir mycket roliga resultat. Och en tokig teckning som dessutom får en att skratta, det är minsann en bra teckning. Så den bjuder jag på i dagens lucka.

Lucka 18 – kärlek och jordgubbar

Den här mina vänner, det här är ingen vanlig dag där vi kan öppna vilken lucka som helst. Nej, nej. Idag är det ett och ett halvt år sedan jag blev tillsammans min blivande man. Härliga tider. Därför är dagens datum och lucköppning full av kärleksröda jordgubbar och en längtan till sommaren.

Den här bilden har jag gjort till Hasselfors gardens hemsida, fast på den bilden står det Matildas jordgubbar. Först så ritade jag teckningen i tusch för hand och sedan scannade jag in den i datorn och gjorde klart den i Photoshop. Lätt som en plätt. Och nu hoppas jag att er 18:e december blir lika full av kärlek som min förhoppningsvis kommer att bli. Och ja, jag fortsätter att längta till sommaren och mitt Öland, trots eller på grund av den bitande kylan och det vackra vinterlandskapet.

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier