Eva recenserar Böda Camping

Nu har den första säsongen av Böda Camping på Kanal 5 visats. Jag är väldigt skeptiskt till att det kommer bli någon mer säsong. Som jag tidigare har skrivit, så tror jag att kanal 5 hade vunnit på att göra mer som Ullared och Färjan, inte bara för att jag då skulle fått vara med, utan för att personalen med Anna i spetsen gör ett så fantastiskt bra jobb.

I säsongens sista avsnitt fick vi se Anna lite snabbt, bland annat tillsammans med kungen och drottningen men inte varför. Det tyckte jag var dåligt att de inte berättade om varför hon fick priset, och vad det var för pris, att Anna faktiskt blev årets ölänning för att hon gör så mycket bra för Öland.

Seriens senaste avsnitt tycker jag har varit lite roligare än de fem första. På slutet fick vi bland annat ta del av loppistanterna med blodpåse och leopardbrallor. För det är inte bara familjer med Foppatofflor, stora sällskap i likadana träningsoveraller och pensionärer på 5th Avenue. Inte för att de inte har sin charm, de har de absolut. Några av mina favoriter på sommaren är just pensionärerna på 5th Avenue, för att inte tala om vaktmästarna.

Men just vaktmästarna och övrig personal syntes inte till och det var som sagt inte meningen heller, men jag vet att många med mig gärna hade velat se mer av själva verksamheten och varför så många väljer att tillbringa sin semester på just Böda Sand. Att det är shower nästan varje kväll, att det alltid finns aktiviteter för barnen och att det erbjuds både spa och golf och mycket, mycket mer under högsäsongen.

Men nej, fokus på Wiwa, Foppatofflor, träningsoveraller och kaffedrickandes pensionärer. Tjatigt, väldigt tjatigt. Så är det på Böda Camping om Kanal 5 får bestämma, men i verkligheten är det så mycket mer än det. Det blir sällan tjatigt, kanske när hälften av gästerna klagar på att strömmen har gått eller att det regnar ute, men annars är det nya människor och nya möten varje dag. Och det är bland annat därför som jag är en del av Böda Sand och alltid kommer att vara, eller Böda Sand kommer alltid vara en del av mig…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=C59hvG2aITU[/youtube]

Årskrönika…

Deermountain Designs fyller snart ett år…

Mitt första år som företagare är snart ett minne blott. Därför ska jag dela med mig av summan av kardemumman, för visst har det ändå blivit en god kaka av det hela. Inte för att jag är särskilt förtjust i kardemumma, men det passar inte lika bra att säga summan av kladdkakan…

Men tänk t.ex. om Carl-Jan Granqvist skulle uttala Deermountain Design, det skulle aldrig smaka så gott som när han smakar på de orden. För det är som om han äter på varje stavelse och smuttar lite extra på vissa goda ord. Jag tror att han skulle tycka att ”mountain” smakade bra, lite som diamant. Vissa som hör mig säga mitt företagsnamn, tror att det är nåt med diamant. Äsch. Jag håller inte på med några diamanter, det är ju bara en hjort, ett berg och en sjuhelvetes massa kreativitet. Inga diamanter. ”Bara” Eva Hjortsberg.

Och under mitt första år som enskild firmatagare så har jag gjort bilder till en målarbok, illustrationer till Hasselfors gardens hemsida, recenserat en samlingsutställning, målat en bilbana, gjort en väggmålning i en restaurang, ritat en matpaj som blev en logga till Mitt Fik, knåpat ihop smycken av legogubbar, gjort 18 olika pyssel till tidningen Frisksport, blivit rådgivare åt Mitt Avtryck UF och fått en beställning på 20 likadana tavlor. Förutom det har jag målat en si så där 35 tavlor, gjort x antal teckningar och fotograferat som om jag trodde att jag var en fotograf.

Nu ser jag med glädje fram emot 2011 och dess utmaningar. Det jag vet är att de 20 tavlorna ska bli klara inom en hyfsat snar framtid, den 3:e februari kommer jag berätta om mig och Deermountain Design på Pecha Kucha night och i augusti kommer ett reportage om mig och mitt pysselrum i tidningen 101 nya idéer.

Förutom att jag hoppas på nya uppdrag arbetar jag givetvis vidare som lärare och kommer även att läsa en kvällskurs på universitetet, där ämnet är grafik. Jag tackar alla som har arbetat med mig det här året och säger som Ingvar Kamprad (som för övrigt har en tavla som jag har gjort på sitt kontor, men det berättar jag en annan gång) Oh, härliga framtid, inget är ogjort!

Gott nytt!

Potpurri av mitt år

Jag säger så här. 2010. Sambo. Egen ateljé. Kattmamma. Deermountain Design. Potatis. Påskeld. Mörkt hår. Ljusa slingor. Recensera. Kommentera. Hängslebyxor a la Karlsson på taket. Förlovning i sushi. Examination. Lärare. Bild. Textil. Böda Sand. Bygga till. Bygga om. Waka Waka. Dansa. Äta. Träna. Frysa. Skotta. Öland. Öland. Öland. DJ Frugan. Festival. Konsert. Lego. Falken. Kräfta. Julmust…och så mycket mer…

Berglöfslådan etapp 2

I går började jag måla på två tavlor till MoveTech. De ska inte bara föreställa Berglöfslådan den här gången utan även lite annat. Den med gubben som står på lådan skulle nästan kunna vara klar som den är. Men han ska väl få lite mer färg antar jag. Linjerna på lådan blev dock inte så himla raka, men jag tänker att det ska väl synas att det är handgjort, så den får vara så. Bilderna som jag målar av är sen Berglöfslådans glansdagar, det vill säga någon gång på 50- och 60-talet. Jag har gjort om bilderna lite och tänker att det är lådan som ska vara skarp, och det runtomkring ska vara mer diffust. Bara så att ni vet, nu fortsätter snart mitt målande…

Julafton

I år precis som förra året firade vi julafton hos Jockes kusin, vars sambo är den grymt duktiga matbloggerskan Victoria Lindberg, vilket då förstås innebar mycket god mat. Dessvärre blev jag både mätt och trött väldigt fort. Och eftersom jag tidigare alltid har firat julafton hemma hos mamma och pappa med egna traditioner gjorde jag som om jag var hemma. Inte bra. Jag åt upp maten, gick och tittade på Kalle och så somnade jag i soffan. Jag är som ett barn. Man får ju skämmas för mig och nu har jag lovat att jag ska skärpa till mig till nästa år. Tur att det bara är julafton en gång om året. Så förlåt Jockes nära och kära för att jag är som ett barn.

Och tusen tack för den goda maten!

God Jul

Nu när det är julafton och jag har öppnat den sista luckan vill jag såklart önska er en riktigt god jul. Det här vykortet hittade jag igår när jag tittade på gamla kort hos mamma och pappa. Fotografen heter Magnus Reitz och motivet är mitt favoritställe på Öland. Kanske att jag firar jul där nästa år. Inte just där som på bilden, men på Öland. Ha det bäst idag mina kära läsare.

Lucka 24 – TyskAnn

Älskade Ann. TyskAnn. Hon kom till mig en dag i februari. Nerpackad i ett stort avlångt paket. Kluven som om hon hade lämnat en trollkarl, som precis hade kört sitt avslutande trick. Ni vet det där när en hyfsat snygg tjej placeras i en låda och sedan sågas mitt itu. Ann hade rest så enda från Tyskland.

Men när hon kom till mig och jag trollade ihop henne blev hon lång och ståtlig. Visserligen väldigt smal, jag tror dessutom att hon bara väger 12 kg. Jag adopterade Ann för att hon skulle få symbolisera mitt samtida konstverk på kursen ”bild för lärare II”. Då var det si som så att jag ville tatuera henne och visa med hjälp av Ann hur vi ser på andra människor beroende på klädstil och tatueringar.

Och så fick det bli. På hennes överkropp är det tatueringar som ska liknas vi de som är moderna nu, och på hennes underkropp är det tatueringar från olika stammar i nord och Sydamerika. Vid redovisningstillfället hade Ann klätt upp sig för att sedan klä av sig helt. Om du vill läsa mer om det kan du kolla här.

Nu står Ann i sitt hörn med Magnus Uggla frisyr och gipskorsett. Egentligen borde hon vara tomtemor vid det här laget, men den dräkten vet jag inte var den är. Hon får vara nöjd med lite pynt runt halsen och kanske att hon ska få en ny tatuering på armen, det vill nämligen jag ha…

Lucka 23 – Böddes målarbok

Det här är ett bevis på att jag är illustratör. Mitt första uppdrag och en av anledningarna till att jag startade mitt företag. Jag fick uppdraget för att jag kom i kontakt med Lyckofigur, som precis som jag arbetar på Böda Sand på sommaren. Vi kom in på att jag kunde rita och att de hade funderat på att göra en målarbok vilket ledde till att jag fick uppdraget. Jag kunde inte riktigt förstå att jag skulle göra en målarbok, jag förstår det nästan inte nu heller, även om det ligger en bunt här bredvid mig.

Jag fick som tur var lång tid på mig och även om jag inte använde tiden fullt ut så hade jag tid på mig att fundera och skissa på karaktärerna. Bödde som är huvudfigur var redan utformad, men hans kompisar, Ellen elefanten, dundertjuven Dunke och Jokus Pokus, trolleripiraten hade inte fått något ansikte. Jag tycker att det var väldigt roligt att göra dessa teckningar. Först ritade jag dem för hand och sedan gjorde jag klart dem i photoshop med min ritplatta. Det är inte bara fylla-i-teckningar utan även pyssel såsom , finn fem fel och labyrinter.

Och skulle det vara så att du vill köpa en målarbok, så går det alldeles utmärkt, den kostar 50 kronor och då kan du dessutom få den signerad. Inte illa. Bara att kontakta mig eller lämna en kommentar. Jag har inte så många, men några stycken. Annars är det bästa stället att köpa dem på, såklart på Böda Sand. Jag säger buy, bought, bought.

Jag lockade till mig…

I går till julavslutningen i skolan gjorde jag mig lockig och fin i håret. Eller jag tycker i alla fall att jag är fin i mina lockar. Så fin att jag gärna visar en och annan tokig bild. Funderar på om man fortfarande kan permanenta håret, eller om det bara var en grej på 80-talet…?

Julafton a la Korvatjov

Nu på kvällen var vi som bekant hemma hos mamma och pappa eftersom min älskade bror, Per, är på snabbvisit. Vilket också innebar att vi firade lite julafton i förtid. Mamma är bäst på att laga mat, så även idag. Det blev ett smarrigt julbord likt alla andra jular, precis enligt traditionerna. Pappa har givetvis också varit med och hjälpt till, om vi säger såhär, hade han inte handlat maten hade vi inte fått något julbord. Och ingen korv, där av det nya namnet, Korvatjov. Det är inte dumt det, skulle jag av en händelse bli rysk så skulle jag ta det efternamnet.

Helst av allt vill jag dock ge julklapparna innan jag har kommit innanför dörren, helst ännu tidigare än så. För jag tycker att det roligaste är att ge. Jag vill se reaktionen och om jag har lyckats, ifall det blir flipp eller flopp. Oftast blir det förstås en flipp eftersom jag endast köper julklappar till min familj och Jocke. Men idag var det bara julklappar till brorsan och från brorsan. Av oss fick han och hans tjej en lyxig brunch för två som startas med varsitt glas champagne på en fransk krog i Stockholm, flott ska det vara som sagt. Han blev väldigt nöjd med tanke på att det franska haket låg precis där de bor. Flipp alltså. Där plockade jag poäng.

Sen var det våra julklappar från Per och med tanke på att han är en sådan världsvan kille som precis har haft en weekend i New York och med tanke på att Jocke och jag gillar skor, så hade han skött sig alldeles utmärkt bra. Vi fick varsina par Nike i tokiga färger. Tusen tack! Massa poäng till dig brorsan!

Efter paketöppning och ätande av ost så tog jag mig en nostalgtripp till den gamla diabildsprojektorn och knappade fram två rullar. Det blev visning för hela familjen och många skratt. Det är så mycket minnen i att bara höra hur projektorn matar fram nästa bild. Vi tittade ofta på bilder när vi var mindre, pappa var en hejare på att fotografera och vi ställde gärna upp på bild. När bilderna var slut och det blev alldeles vitt på duken gjorde pappa figurer med sin hand och åt upp våra små händer, då skrattade vi så vi tjöt. Idag blev det dock ingen sådan föreställning, men väl många fina kort och mycket skratt…

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier