Slöjdfrökens ordspråk

Jag blir inte fler för att ni ropar mitt namn många gånger!

Dessvärre tycks mina söta elever tro det och jag vet inte vad mer jag ska göra för att motbevisa att jag fortfarande bara är en person som inte vill någonting hellre än att just hjälpa till hela tiden. Men det går inte. Går inte. Jag är bara en. Och tro mig, kunde jag klona mig så skulle jag gjort det för länge sen, inte bara för att bli den bästa läraren ever, utan för att kunna göra allt det jag vill på nästan samma gång.

 

Lagets dag

I dag har vi haft något som kallas för lagets dag. Jag arbetar i lag E, E som i Eva. Då är det arbetslagen som arbetar tillsammans med sina klasser under hela dagen. Jag tog tillfället i akt och hade bild med en 5:a, en 7:a och en 8:a. Det gick ganska bra. Jag hade i och för sig önskat att vissa hade krämat på med mer färg. Men det är ju för att jag inte är så förtjust i vitt, ni vet. Så då kan vi säga att det gick bra och inte bara ganska bra.

Jag skulle som sagt vilja undervisa i bild jämt för att jag tycker att det är så himla roligt att se hur eleverna funderar ut sin bästa kreativa bana för att nå målet. Och dessutom kunna ge dem ledtrådar och alternativ till hur de kan komma dit. Idag under tiden som eleverna arbetade med att gestalta skolämnen med hjälp av collage så passade jag på att illustrera sommaren. Jag gjorde sonika ett sommarporträtt. Nu när jag ändå längtar så mycket till sommaren och Öland.

 

Längtar

Nu ska jag gå och lägga mig på stranden, somna på filten till ljudet av havets vågor, vakna med en röd kind och kyssa min kärlek i solen. God natt Öland. Vi ses snart.

 

Berglöfslådan

Det är en slags container. Och just nu håller jag på med några tavlor till företaget MoveTech. Varav den första tavlan levererades i måndags. Jag gillar den. Den är 50 x 50 cm och ska föreställa Berglöfslådan, så som färgen är idag och så som den har sett ut innan. MoveTech använder den som är blå, men tidigare fanns de alltså i rostrött och påskgult.

Jag tycker att det är väldigt spännande att måla tavlor som ska föreställa någonting mer industriellt och som är mer hårt och konkret än bara färgglatt och fantasifullt. Det blir som en annan slags utmaning. Jag har två tavlor till som är klara i huvudet, men de ska inte alls se ut som den här. Så nu ska jag försöka få ut tavlorna ur huvudet, göra så att tanken fastnar på duken och att beställaren blir nöjd. Fortsättning följer.

 

Slöjdträff

Jag har gjort min debut som slöjdlärare inom kollegiet, så att säga. Idag var det nämligen en slöjdträff och tydligen har slöjdlärarna i Örebro med omnejd trevliga träffar lite då och då. Eftersom jag är så ny i gamet så var det hör min första träff. Dagens ämne var återbruk, och om jag hade varit gammal i gamet så hade jag vetat att jag skulle tagit med mig något gammalt och gjort någonting nytt av det. Men som tur var hade vi besök av hemslöjdkonsulenten, Anntott Parholt som hade tagit med sig lite allt möjligt. Vi skulle göra något som vi kunde smycka oss med och som var av återbruksmaterial. Jag hade i och för sig förberett mig lite med mitt ena armband av knappar och det andra med bilarna, och så en legogubbe i örat som sagt. Men förutom det så gjorde jag en bröstlapp, det heter viss så när det är mer som en lapp en som ett band. Bröstlapp, halsband.

 

Legoplasma

I dag när jag lämnade plasma var det en glad syster som tog hand om mig, och när hon såg min legogubbe i örat frågade hon, aha, är det du som gör dom där? Ja visst är det så. Det är bra att jag pratar och att pratet pratas vidare. Prata på mina kära sjuksystrar och var kreativa. Och är det kanske så att du vill ha en egen legogubbe i örat, då tycker jag antingen att du går till butiken Unik på Järntorgsgatan 9, Örebro eller så kontaktar du mig så fixar jag det. Och man kan önska sig olika karaktärer. Dagen till ära hade jag en färgglad clown.

 

Zettervall, Persson och Steen

I dag var pappa och jag på utställning i det nya galleriet, Galleri Örsta. Innan jag ens hann se en gnutta av konsten uppenbarade sig Göran Persson och Anitra Steen. Givetvis stegade jag fram till Göran och talade lite med honom. Pappa tog också ton och växlade några ord. Anitra log. Jag gav Göran mitt visitkort. ”Jaha, Eva Hjortsberg, ja din sida ska jag kolla på”.

Som en kul grej frågade jag även om jag fick ta ett kort till min blogg och det gick bra. Det trevliga paret ställde glatt upp och trots att Göran har ont i benet så försökte han dölja sin krycka och sken som en sol, likt sina glansdagar som statsminister.

Förutom att detta möte utspelade sig fick jag en massa inspiration av Eva Zettervalls konst. Hon kan måla hon. Hennes bilder är fulla av färg och även fast de flesta målningarna är stora innehåller många av dem mindre detaljer. Jag fastnade främst för ”Puck, dejtar bröderna Zeus”och en som hette ”Babies and birds”.

Är ni intresserade av konst så tycker jag absolut att ni ska besöka den här utställningen, hos Anders Fast på Galleri Örsta. Är ni inte särskilt intresserade så tycker jag att ni ska åka dit ändå och bli inspirerande, och vem vet du kanske träffar någon som du absolut inte trodde att du skulle träffa. T.ex. en före detta statsminister och det är inte dåligt det.

 

Potatisfesten

I går var det dags för årets potatisfest. Det var långbord, korta snapsvisor och mycket god mat. Eftersom vi är en potatissäckt så kan jag inte berätta så mycket mer, likt andra sekter har även vi tystnadsplikt. Men jag kan bjuda er på några bilder, precis som när vi tog upp potatisen. Potatisvärdinnan hade dessutom ett extraordinärt halsband kvällen till ära.

 

Lite mer pyssel

Såhär såg den gamla layouten ut i Frisksport, visst är den nya superfin?!
Snart kommer ett nytt nummer ut och efter det publiceras mitt sista pyssel i tidningen, sen lämnar jag över till min pyssliga kompis Erika. Kolla in hennes fina blogg vetja! Trevlig pysselhelg!

 

Lärlingen

I lördags fick jag se min lärlings konstverk. Då tyckte hon att den var klar, den stora tavlan som senast jag såg den hade väldigt mycket gult och blått i sig, och som nu var helt annorlunda. Det enda som var kvar var det där ansiktet som bara blev. Tavlan skulle vara klar för att hon hade inflyttningsfest och ville pryda väggen ovanför soffan med någonting tjusigt.

Jag tycker verkligen att hon lyckades och tar åt mig lite av äran, då jag ändå fick henne att våga måla själv. Jag tänker att det viktigaste är att man inte tror att det måste föreställa nåt, men att det är bra om man har lite koll på vilka färger man gillar och hur dessa kan samspela istället för att allt kan bli brunt. Om man alltså aldrig har målat någonting innan, då är det bra att släppa loss lite, måla med händerna, kladda med penseln och stryka över lite med en palettkniv och inte låsa sig vid att det t.ex. ska se ut som en häst.

Stinas tavla skulle nog inte föreställa något särskilt, men hos mig ser det ut som fjädrar, vad tycker ni?