UF rådgivare

UF som i ung företagsamhet. Jag ska vara rådgivare åt ett ungt företag. Det är alltså ett projekt som många gymnasielever har i skolan. I fredags ringde en tjej till mig och frågade om jag ville bli deras rådgivare. Åh, vad roligt! Klart att jag vill bli det. Det känns spännande och smickrande. Jag hoppas verkligen att jag kan ge dem de råd som de behöver och önskar för att få ett lyckat år som unga företagare. På torsdag ska vi träffas för första gången.

Fredagar

På fredagarna undervisar jag 5:or och 6:or i bild. Jag älskar mina fredagar. Vi har så roligt då. Och jag tror minsann att jag lyckas inspirera dem. Visserligen målar oftast någon en snopp och andra blandar färgerna så att det bara blir brunt. Men ändå. Jag ska nog nå fram till dem med så småningom. Förutom det så ger de mig så himla mycket energi, jag skulle verkligen vilja vara bildlärare hela tiden. Jag ler så stort efter att mina lektioner är slut att jag vill att det ska vara fredag redan nästa dag. Vi ska måla hela världen. Och nej, det ska inte bara bli brunt (ja, jag ser att det är ett streck där mittemellan bilderna och jag har ingen aning om hur det kom dit).

Eva, Wilma och Hanna Hellquist

Vi har ju som bekant en katt. Ja vi. För nu är den även min katt. I början när jag skulle lära känna Wilma och bo under samma tak som henne var jag inte alls särskilt förtjust. Men nu när vi har varit sambos i nästan ett år så fungerar det alldeles utmärkt. Hon sover i sin fula bur och kommer och lägger sig på min mage på morgon och gosar in sig vid min hals. Det är svårt att gå upp då. Vi har det ju så mysigt. Om jag äter yoghurt till frukost slickar Wilma ur skålen. I går smakade hon gröt, det var inte lika gott.

När jag jobbar hemma så ska hon helst sitta på datorn, bakom datorn, på tavlan, i mitt knä eller på skrivbordet. Om hon inte sover i sin favorit Arka fåtölj förstås. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men jag tycker väldigt mycket om Wilma. Vi har blivit bra kompisar. Vi busar och gosar om vartannat. Och ibland tar vi tokiga kort för att få skratta lite. Det är roligare än lustiga huset. Vi behöver minsann inte åka till Gröna Lund, nej, nej, det räcker med att trycka på en knapp på datorn. Idag visade jag även den funktionen för min pappa, det blev succé! Men här är i alla fall Wilma och jag.

Jag tänker på Hanna Hellquist mest hela tiden när Wilma finns i mina tankar. Så Hanna, jag tror jag förstår din kärlek till Isa nu. Förövrigt så tycker jag väldigt mycket om dig med, Hanna Hellquist.

Garaget

På tal om detaljer så hittade jag för ett tag sen ett gäng små bilar på en loppis. Direkt såg jag ett fint armband framför mig. Så nu har jag knåpat ihop ett armband. Det var inte helt lätt kan jag lova, lite tjall under hjulupphängningen om vi säger så. Men nu älskar jag mitt stall av gamla bilar och är särskilt förtjust i bilen där det står Crazy Painting. Den med rosa tak.

Ett garage på min arm är en omtyckt detalj. Ett bra knep för att få eleverna att tycka att jag är lite cool. En tjej i 8:an tittade på mitt armband och sa, fy fan vad cool du är. Yes asså tänkte jag då och hoppades på att jag kunde inspirera henne. En kille i 3:an undrade hur många månader det skulle ta för honom att göra ett sånt i slöjden, mitt svar var att han kan göra det i morgon bara han har de små bilarna, fast då kom han på att han inte hade syslöjd. Typiskt.

Detaljer

Jag har en känsla för detaljer. Jag gillar detaljer. I vårat hem finns många saker att titta på. Jag tycker ju såklart att det är bra med saker. Gärna små saker som dyker upp antingen för sig själv eller i samlad trupp. Gärna med matchande färger. Saker som man kanske inte ser på en gång men som man upptäcker lite senare. Lite som med mina tavlor. I hallen finns det t.ex. en världskarta i taket, ett svärd i paraplystället och en keramikfigur under hallbordet.

Två av mina senaste prylar fick bli kompisar idag. Förra veckan lämnade jag plasma, det där vita i blodet, bra för att hjälpa andra och så. Då i alla fall valde jag en fin burk som belöning för att sjuksköterskan stuckit mig i armen och dessutom tömt mig på 5 dl plasma. I burkens lock står det, den som spar han har. Jag är ganska dålig på att spara på sånt som går att äta, så därför tyckte jag att det var en lämplig burk för mina visitkort. Mina som i dem som jag har fått nu när jag är inne i det här med nätverk och företagande.

Bredvid burken står en stor skål. Om man nu kan kalla det för skål. Jag köpte den dock inte för det ändamålet, men innan jag har omvandlat den till en finurlig hallampa så får den agera skål. Dagen till ära hade jag även köpt lite rosor för att förgylla kontoret. Är det inte fint så säg?

För den som är uppmärksam och har koll på Anna Ileby, så ser man en av hennes fantastiska teckningar på bilden längst till höger. Kolla hennes förtjusande blogg så känner ni igen bilden, den som är bredvid Roy Lichtenstien.

Slöjdpåsen

Nu har jag haft slöjd ganska många gånger med mina små ivriga elever. Det går bättre och bättre trots att det fortfarande är högljutt och att undertråden ibland ser mer ut som ett fågelbo än en vanlig ordningsamt lindad spole.

I åk 3 får eleverna göra en slöjdpåse. När jag hade slöjd såg min slöjdpåse ut som ett kuvert. Ett kuvert i ett fult tyg. Ett fult tyg som det inte gick att göra något annat med än just en ful slöjdpåse. Tyckte förmodligen fröken.

Mitt personliga första uppdrag är att ändra på traditionen med fula slöjdpåsar. Därför har mina elever gjort tygkassar där min förhoppning är att det finns en framtid för slöjdpåsen även efter åk 9. Jag vill att eleverna ska tycka att sina slöjdpåsar är fräna när de slutar 9:an. Jag hoppas att dem kommer vilja använda dem och skratta lite åt den och säga, kolla den här gjorde jag när jag gick i 3:an. Min önskan är även att det skulle kunna vara en påse som de kan arbeta på under årens gång. Kommer eleverna t.ex. inte på vad de vill göra, då kanske de kan brodera eller smycka sin slöjdpåse under nån lektion.

Nåväl. Givetvis har jag gjort en egen för att visa eleverna hur den kan se ut. Och mina 3:or har sannerligen gjort lika fina själva, de är så duktiga. Hör ni, mina 3:or. Det är minsann lite kärlek där.

En gubbe med cigarr

Jag fick ett mess av min kärlek där det stod följande ”kolla päronet i min nedersta låda, rolig gubbe med cigarr från båda hållen fast med olika uttryck ”. Min första tanke var att han hade skickat fel och att jag inte alls var med på ett internskämt. Men nu förstår jag. Det är en rolig gubbe som röker cigarr från alla möjliga håll. Eller ett päron. Eller både och.

Frukostmötet

Igår morse var jag på Clarion och tog del av deras frukostbuffé. Det var en så kallad företagsfrukost. Dit får man gå och mingla en gång i månaden under förutsättningen att du har anmält dig och ditt företag. Alltså att du är företagare. Det går inte bara att pipa dit och snylta på buffén. Nej nej. Du bör ha en affärsplan i rockärmen och en massa visitkort i innerfikan. Det hade jag. Dessvärre hann jag inte med så mycket mingel som jag önskade så till nästa månads frukost ska jag vässa mig och visa att jag minsann kan måla och dessutom gör det bra.

Under frukostmötet är det olika företagare som presenteras och som själva presenterar sina företag och affärsidéer. Igår var det bland annat VD:n för Statoil Brändåsen som pratade om varför just han har lyckats så bra och vilken service och ”full-i-fan” anda han har på sitt företag.

Temat för frukosten var värdskap. Du är värdskap och ger service. När den meningen yttrades funderade jag på var jag ska göra av all min service, jag kanske också kan bli föreläsare och berätta om det lilla extra? För ibland ger jag så mycket service att jag blir trött på mig själv, kommer ni ihåg den där tysken med barnbarnet på Böda Sand precis innan sommaren? Vad var det, för honom var det verkligen det lilla (stora) extra, för mig var det en stor gnutta service och ett uns av att jag inte kan låta bli att hjälpa andra…

Nåväl. Jag är egen företagare och jag ska minsann visa att jag är en fena på färgglad finurlighet.

Böda Camping på Kanal 5

Nu är det inte långt kvar till seriestart för Böda Camping på Kanal 5. Jag är väldigt spänd inför den här serien. Som bekant så arbetade jag där under sommaren och det finns ju en viss risk eller chans (beror på hur man ser det) att jag skymtar förbi. Det jag är mest nervös inför är om de sänder en modevisning där jag av någon anledning tänkte att det kunde vara kul att vara med. Det återstår att se.

Hur som helst så kommer det här förmodligen bli den enda serien som jag kommer följa i höst, kanske med skräckblandad förtjusning och ett uns av längtan i mitt Böda Sands hjärta. Det är ju ändå en del av mig. Och nu när mörkret kryper på känns det härligt att få slänga sig i soffan och se hur Kanal 5 tolkade sommarens högsäsong på Böda.

Den 1 november kl 20.00 visas första programmet. Och i 8 avsnitt ska vi få följa gästernas lycka och förtvivlan över campinglivet. Läs mer om serien här. Jag längtar!

Start after – after start

En gång i veckan träffar jag ett gäng härliga, inspirerande, motiverande, företagsamma och kloka kvinnor (givetvis har de fler egenskaper än så, men ni förstår grejen). Nu har vi träffats fyra gånger och efter varje träff känner jag mig uppspelt och än mer företagsam.

Egentligen borde det heta start after, i alla fall hos mig. För som sagt, efter varje gång vi har setts går jag där ifrån med lätta steg, ett stort leende på läpparna och en ordentlig karusell i huvudet som försöker sortera alla tankar och möjligheter. Det känns som om jag vill starta en ny grej efter varje gång, start after – after start. Eller i alla fall plocka ner en av alla mina idéer på skrivbordet och bygga ihop den i ateljén med nya infallsvinklar.

Först ska jag sova på saken, i morgon när jag vaknar kanske en idé har hoppar ut ur huvudet och ligger serverad på kudden, i hopp om att bli bearbetad till en fantastisk produkt…

Så sov gott vetja!