Unik

Nu finns fem legogubbar i form av örhängen på butiken Unik, Järntorgsgatan 9, Örebro. En gubbe kostar 150 kr. Jag har även gjort örhängen av dragkedjor och knappar som säljs där. Gubbarna har följande utseende; ett skelett, en riddare, en sjuksköterska, en jocker och en vanlig snubbe med randig tröja.

Unik är en rolig butik med många olika detaljer. Det finns allt från halsband av Buddhafigurer, till fräsiga kläder för barn. Titta gärna in där för att få ett leende på läpparna och kanske köpa en legogubbe eller något annat roligt.  Det finns även en notis om butiken i den senaste Hus och hem. Bara så ni vet.

Unik har öppet:

Tisdag & Torsdag 15-18
Onsdag & Fredag 13-18
Lördag 11-15

Se så, gå dit nu!


 

Berglöfslådan, det rosa huset och tävling!

Idag har jag målat lite på en tavla som föreställer klassikern Berglöfslådan. Det är en slags staplingsbar container som har sitt ursprung i Kopparberg. Hur som helst, så har jag ett uppdrag att måla några tavlor som just ska föreställa den här containern. Och det har jag gjort idag. Förr i tiden så fanns den tydligen i lite olika färger vilket jag vill illustrera på tavlan, därför gjorde jag idag två roströda och två gula containrar. Vilket även resulterade i en annan tokig tavla.

Jag hade nämligen tryckt ut för mycket färg, och när det är för mycket färg på paletten och den tänkta bilden är klar då vill jag inte bara spola bort akrylfärgen. Så jag plockade fram en liten duk (30x40cm) och började måla. När färgen på paletten var slut hade jag gjort en tavla med ett rosa hus i mitten. Tokigt. Den bara blev.

Och nu har jag bestämt att den ska lottas ut. Så vill ni vara med och tävla om ”det rosa huset” får ni lämna en kommentar här och beskriva varför tavlan skulle passa bra hos er.

Tävlingen håller på i en vecka, alltså till den 3 november. Lycka till!


 

Örebro

Igår när jag gick till jobbet fick jag möjligheten att se Örebro från en av sina bästa sidor. Har man dessutom en inställning i kameran som heter ”solnedgång” så blir ljuset än mer varmt och skönt, fast det är soluppgång och minusgrader.

 

Brorsans lego

För ungefär ett år sen fick jag idén att göra örhängen av legogubbar. Jag vet inte exat var den idén kom ifrån, men som jag nämnt tidigare så är huvudet fullt och då är det bara bra om någonting ploppar ut därifrån ibland och formar sig som en grej. Så då fick pappa leta reda på den stora legolådan och jag fick gå lös bland gamla krigare och rymdgubbar.

Sen den dagen så gillar jag verkligen legogubbar. Jag skulle kunna leka länge med dem, kanske att jag kan spela in någon tokig film med min legoarmé. Eller min och min. Min brors gamla lego. Dessutom har jag hittat en alldeles fantastisk hemsida där det går att köpa enskilda gubbar. Där finns allt från en Baywatch donna till ”Svampbobfyrkant”. I lego. Det gillar jag. Och nu är det si som så att jag kommer sälja vissa av brorsans gamla legogubbar, i form av örhängen på en butik här i Örebro. Jag hoppas att det blir en succé. Jag återkommer i den frågan.

Nu på fredag finns de fem första gubbarna till försäljning på Unik, Järntorgsgatan 9 i Örebro.

 

Öppen ateljé

I går träffade jag en god vän hemma hos henne. I hennes fina lägenhet med alldeles för få tavlor på väggarna. Idag träffades vi igen på Magnussons färg, bästa färgaffären i Örebro om ni frågar mig. När vi gick ut därifrån hade vi köpt varsin stor uppspänd målarduk. Storleken är 100 x 150 cm. Det är stort. Roligt stort. Tänk att få täcka en så stor yta med bara de finaste färgerna. Så vi gick hem med dem på pakethållaren, köpte en kebabrulle i farten och invigde det första mötet i min öppna ateljé. Det målades med pensel, palettkniv och händer. Jag målade visserligen på ett jobbuppdrag, men även här fungerade jag fint som rådgivare. Plus att ytterligare en vän gjorde oss sällskap och började måla.

Så nu är det halvfärdiga tavlor här. Stora som små, högt och lågt. Nu ser ateljén verkligen ut som en ateljé. Såhär borde jag ha det varje dag. Kollektiv målning fast på varsin duk. Det är fina grejer det. Resultatet får ni se sen, när damerna har signerat sina konstverk och anser att de är klara. För nu är konstnärerna hemma och sover på saken. Det ska även jag göra. Och i morgon är det fredag. Bildfredag. Yes asså.

Ser ni ansiktet som har tappat hakan i mitten? Spooky…

 

Mitt avtryck

Idag var jag och träffade tjejerna som jag är rådgivare till, de som har ett UF företag. Deras företag heter Mitt avtryck och deras affärsidé är att sälja tavlor med bokstavstryck. Så har du en önskan om en julklapp med ett särskilt budskap så tycker jag att du ska kontakta tjejerna eller mig så framför jag din önskan. De har en blogg som snart kommer att uppdateras där det går att beställa deras tavlor. Tavlornas storlek kommer att variera, så även budskapet, det kan givetvis trycka personliga tavlor men kommer främst att göra tavlor med ord som många kan relatera till, samt populära citat från låttexter. Så håll utkik här!

Mitt första intryck av deras avtryck var att de gav mig en massa energi och att de kunde visa vad de vill med sitt UF företag, jag tror minsann att jag fick dem att ta några bra beslut och att det dessutom blev en liten rivstart, med företagsnamn, blogg, potentiell kund och underleverantör. Det känns bra. Nästa gång vi ses ska de visa mig en tavla. Och kanske bjuda mig på en lika smarrig morotskaka som idag. Så keep up the good work ladies!

 

Vinterdäck

Vi kan säga att min pappa är pappa Pohlman. Och det är många gånger väldigt bra. Särskilt nu när det börjar bli vinter och kallt och risk för halka. Då ser pappa Pohlman till att jag och bilen får en tid för däckbyte, egentligen brukar vi göra det själva, pappa och jag, men nu har vi kommit på att det är bra smidigt att lämna in bilden. Så även detta år. Och när vinterdäcken är på ska det även på navkappsalar. Eftersom jag har slarvat bort en navkapsel och även hittat en annan som jag kan använda så har jag tre lika och en olik. Och för säkerhetskull sparkade jag till de lite extra för att de skulle sitta fast ordentligt.

Men när J och jag var ute och åkte såg jag plötsligt i backspegeln att en navkapsel rullade iväg bakom bilen. Jaha å där rullade den av tänkte jag. Vi skulle precis stanna för ett rödljus och bilen bakom i andra filen fick väja lite för att inte köra på den rackaren. Så då låg den bara där några meter bakom mitt i vägbanan. Jag tyckte givetvis att J skulle hämta den, men han tvekade lite för länge, vilket resulterade i att jag fick sätta på varningsblinkers och springa ut i mästerkattens stövlar och hämta in min ägodel. Så nu ligger den i baksätet i väntan på att sättas fast med lite najtråd. En liten parentes bara. Som hade varit roligare på film.

 

En gnutta inspiration

Under en lektion hade helt plötsligt många av eleverna lösmustasch och lösögonbryn. Och jag tyckte såklart att det var väldigt roligt, men det är väldigt svårt att undervisa i ämnet slöjd då. Deras kreativitet kan jag absolut inte klaga på, snarare på min otillräcklighet. Men hur gör man? Att öppna ett skåp, hitta en stuvbit fuskpäls och sedan tejpa fast det i ansiktet är sannerligen kreativt, men att undervisa i textilslöjd är inte helt lätt… så jag hoppas att den här biten av inspiration som jag har satt upp i salen ska ge dem nya tankar och idéer till skapande verksamhet…

 

100 fans!

Idag strax innan klockan slog 23.00 blev det hundra fans på min sida på Facebook. 100 fans, jo jag tackar ja! Det känns stort och roligt. Vilket också ska belönas. Den som tryckte på gilla och blev mitt hundrade fans ska få ett ex av min målarbok. Jag tror att liknande event kommer att inträffa även här på bloggen, så håll utkik. Annars är nästa utlottning när Deermountain Design har uppnått 200 fans, så har du inte tryckt på gilla knappen ännu så gör det vetja.

 

Frost, julmust och kantareller

I fredags tog jag fram min vinterjacka. Det visade sig vara ett tecken på att det senare på kvällen skulle snöa och att ICA hade fått in den första pallen med julmust. Mums. Tur att Böda Camping på Kanal 5 börjar sändas snart så att längtan till sommaren inte blir allt för stor. Visserligen tycker jag att frostiga ormbunkar och frusna kantareller i en skog med en matta av mossa är vackert och rofyllt. Men sommaren är min tid.

Hur som helst så tog jag mig tiden att göra en fältrapport av en bit skog i lördags morse. Det var underbart. UNDERBART! Just då kände jag att jag ville bo i skogen, bygga mig en mullekoja bakom en rotvälta, äta blåbär till förbannelse och somna på mossan med blicken upp mot de svajande trädtopparna.

Och precis där det var som frostigast, där solens strålar ännu inte hade nått marken stod dom. Dom som i kantarellerna. Jag fick en nostalgikick och var tvungen att ringa mamma och berätta, ”mamma jag har plockat tre kantareller och den ena är ungefär 10 centimeter lång”. Lycka. Senast jag plockade kantareller (för jag plockar inte svamp, om jag plockar, så plockar jag kantareller), var när jag var liten och hela familjen var ute i skogen med fika och filt. Det var tider det. Och nu x antal år senare uppenbarade sig samma lycka. Med en liten bukett kantareller begav jag mig hemåt med glatta steg på den mjuka mossan. De frusna kantarellerna fick värma sig i pannan och serveras till söndagsfrukost. Mumsfillibabba!

 
1 av 3123