Böda Sand – en del av dig

För tredje året i rad arbetade jag under högsäsongen på Böda Sands camping i receptionen. I repan som vi kallar det. I år hade vi kläder likt flygvärdinnor. Tjusigt. Mycket tjusigt. En flicka frågade sin mamma när hon fick syn på mig; är det där en sån där flygkvinna? Nja nästan. Svart kjol, vit tröja å gul scarf. Men när AC:n var paj och det var högtryck både i repan och i vädret var den gula scarfen inte min bästa vän. Vi svettades som ler och långhalm. Jag trodde för ett ögonblick att jag skulle gå åt. Sen när regnet föll ner som aldrig förr och AC:n fungerade alldeles utmärkt var vi ett varmt par igen.

Den här sommaren på Böda har verkligen varit händelserik. Det började med två veckor av tropisk hetta. Receptionspersonalen var fantastisk. Vi svettades i kapp och förundrades över vilket högtryck det var på campingen. Gästerna var nöjda. Campingplatserna fullbokade. Böda Sand var alla campares drömparadis. Barnen lekte glatt, kom bort, återfanns. Strix åkte runt i golfbilar och filmade paradiset, problemen, möjligheterna. Gästerna tappade bort bilnycklar, ville ha mer skugga på sitt förtält, grillade glatt så att oset la sig som en dimma över campingen… Ja, jag är ingen campare men jag är nog banne mig en del av dig, Böda Sand.

Sen öppnade sig himlen. Vi kan säga att 450 långtradare med vatten körde in på campingområdet och hällde ut allt vatten på alla till en början solstinna campare. Det var katastrofläge i våra ögon mätt. Gästerna var inte längre i paradiset, de befann sig i en vattenpark. En vattenpark där sakerna i förtälten flöt omkring, där det var enklare att ta sig fram i en gummibåt än med sina färgglada Foppatofflor. Gästerna kom gråtandes till repan, förtvivlade över allt vatten, besvikna på att vi inte kunde göra något, besvikna på att vi hade orsakat regnet.

Receptionspersonalen var återigen fantastisk, än mer fantastiks än innan, men vad hjälpte det när vi hade gjort så att det hade regnat som aldrig förr. Det hjälpte inte alls. Säger jag att det är ditt fel så är det ditt fel… Trots detta hade vi bilar på palts som pumpade vatten från platserna, bilar som kom från det mörkaste Småland till det nordligaste Öland. Jag är imponerad över mina chefers och medarbetares fantastiska arbete.

Jag är glad över att jag inte bodde i tält och jag förstår frustrationen hos gästerna, men jag förstår inte hur de kan tro att det är vårt fel att regnet öste ner. Om det hade varit i vår makt, tror de då inte att vi alltid hade sett till att ha tropisk hetta och för alltid vara semesterparadiset no 1 för campare?

Som sagt så har Strix varit på plats för att dokumentera Böda Sand – en del av dig. Och jag tror att de har lyckats. Det återstår att se. I höst sänds programserien på Kanal 5. Jag hade sett framemot att inta rollen som nya Färjan Håkan, bli Repan Eva med hela svenska folket, men nu blir det inte så, men tro mig, Böda Sand kommer även bli en del av dig efter höstens program. Så håll utkik.

 

Hemma i Örebro

Nu är jag tillbaka i Örebro efter en mycket händelserik månad på Öland. På onsdag börjar jag på mitt nya arbete. Mitt arbete som fröken. Fröken Hjortsberg. Syfröken. Jag är nervös. Som tur är har vi en vecka innan eleverna kommer, så då kanske jag kan bli hyfsat förberedd i alla fall. Förberedd för hur det är att arbeta som lärare. Eller hur det är att arbeta i ett lärarlag. Nåväl. På onsdag får jag se vad som händer…