Ölandstoken

Ölandstoken lever. Jag lever. Jag checkar ut gäster. Checkar in gäster. Pratar i telefon med gäster med roliga dialekter. Gäster som är förbannade på vädret, gäster som vill berätta att de har hittat en fågelunge, gäster som egentligen inte bor här men har en tuctuc som är paj…det händer allt möjligt här och det roliga är att Strix är här och filmar för en TV serie som ska sändas på Kanal 5 i höst. Böda Campingen. Det ska bli spännande att se, för ett ögonblick trodde jag att jag skulle bli nya ”Färjan Håkan” men nej, nej, jag är kvar som Ölandstok i skymundan, men det gör inget. Jag har det bra och campingen är fullbelagd. Och idag är jag ledig och hoppas på att jag ska få duscha i vårat nya badrum. Den som lever får se.

 

Köp Böddes målarbok!

Härmed vill jag göra min hittills enda animerade reklamfilm officiell. Det är alltså den här filmen som jag skapade i skolan och som jag fick kritik för. Men som sagt, för att vara Hjortsbergs första animerade film så är jag nöjd. Frågan är ju vad ni tycker, skulle ni vilja köpa målarboken?

Kruxet då är ju att ni får ta er till campingen, men tro mig, ni kommer inte ångra er, för med nästan 2 mil lång sandstrand likt vetemjöl och ett utbud av olika aktiviteter så är det värt det, inte bara för att köpa ”min” fantastiska målarbok utan för att få en uppfattning om varför Öland återigen är så himla vackert.

YouTube Preview Image
 

Kulturglimtar

En kylig dag i januari när snövallarna var dubbelt så höga som mig, tackade pappa och jag ja till tillställningen Kulturglimtar i Ljusnarsbergs Kommun. Nu ett halvår senare på årets hittills varmaste dag känns inte det som det bästa beslutet. Vi ställer ut fåtalet tavlor i Ställdalens Folkets Hus. Det är en stor lokal. Griarosa stor lokal. Tidigare har det varit bioföreställningar, gymnastiksal, matsal och andra tillställningar här, med det känns mer som från en svunnen tid.

Jag fryser. Här inne är det svalt och skönt. Svalt och skönt om man kommer som betraktare, går ett var i lokalen, hummar lite och säger; vad svalt och skönt ni har det här, det är så himla varmt ute. En riktigt tryckande värme.

Ja, jo, det är lite behagligt här. Men 7 h sittandes eller liggandes på en scen med full kontroll över den grisrosa lokalen, så är jag inte jätte road. Givetvis är det roligt med en utställning. Men tid och rum är fel. Jag gillar läget ändå. Kanske inte läget som i Ställdalen. Men läget som i att det är okej. Jag svettas inte. Och en tavla har jag sålt redan innan utställningen. Så helt missnöjd är jag inte. Men hade jag vetat den där kyliga dagen i januari att just den här dagen skulle bli den varmaste för i år, hittills och att Jocke skulle befinna sig på västkusten, så hade jag inte legat på scenen i Ställdalens Folkets Hus.

 

La familia Bruk

Nu är familjen Bruk återförenad. Fröken Brun är hemkommen från en het semester i ugnen. Dessvärre fick hon inte den brännan jag hade hoppats på, men hon är tjusig. Och hon diggar. Diggar ordentligt. Jag tror att hon också lyssnar ganska mycket på Shakaria. Waka, waka! Och när jag inte ser så dansar hon afrikansk dans. De övriga familjemedlemmarna stuffar med till Fröken Bruns gung.

YouTube Preview Image

Familjen är lite som de tre aporna, ni vet, där det är en som inte ser, en som inte hör och en som inte talar. Fast jag har ju förstärkt familjen med hunden Best. Hunden utan svans och med sprickor i rumpan. Figurerna är ganska små, jag skulle gärna försöka göra flera i större format. Jag gillar familjen väldigt mycket. Just nu står de framför Lovas skulptur. Skulpturen som är stor och vakar över familjen i vardagsrummet. Där bakom finns även en skulptur av min vän Erika. Jag tycker att den här samlingen av figurer fungerar bra ihop och i mitt huvud dansar alla afrikansk dans med Fröken Brun som ledare när vi inte är hemma. Kan vara en av orsakerna till att Best har sprickor i rumpan. Best får ju skaka hela rumpan i stället för att vifta på svansen…

 

Midsommar

Enligt traditionen så firades midsommar på Öland i goda vänners sällskap. Den här gången lyxade vi till det med stugor på campingen. I stället för att bo i tält, med allt vad det innebär. Tillsammans var vi en glad skara på en si så där 20 personer i blandade åldrar. Vi spelade fotboll så att tånaglarna bröts, minigolf så att mitt tålamod försvann och dansade galet till Waka, waka! Det här med fotbolls VM kan gå mig förbi, men med Shakiras låt på hög volym kan jag inte stå still.

Vi spenderad den mesta tiden tillsammans med Blixten och Turbo. Och det är smeknamn som inte är uppkallade efter deras snabbhet, men det ligger mycket kärlek i namnen och i personerna. Turbo snarkar visst lite, vilket resulterade i att Jocke och jag fick göra om vår bil till en husbil. Det fungerade faktiskt för en natt och var ganska behagligt.

Sista natten spenderade vi inte på campingen utan i huset, där vi bor på sommaren och då insåg vi för ett ögonblick att en god middag med grillspett, sommarsallad och solnedgång var alldeles underbart istället för att cykla genom kohagen till utestället.

Jag är väldigt nöjd med min midsommarhelg. Vi hade fantastiskt väder och vad jag vet så leder Ölands norra udde solligan på SVT. Det syns på min hud och jag längtar redan tillbaka. Men om en vecka är jag där igen för att arbeta på campingen.

Finfina Blixten och Turbo.