Tipspromenad

Idag när jag kom hem möttes jag av att alla gatlyktor (fast det skulle ju bli svårt och se, för lyktorna sitter ju rätt högt upp, men lyktstolpar då) på vår gata hade en varsin inplastad lapp. Först tänkte jag, jaha, nu är det någons katt som har sprungit bort och ägaren är vansinnigt ivrig på att få fatt på katten, men sen när jag tittade lite närmare så såg jag att det rörde sig om en tipspromenad. Och uppenbarligen inte vilken tipspromenad som helst utan en som handlade om konsthistoria. Så lämpligt. Jag var ju tvungen att läsa några frågor och inse att jag får nog läsa på lite. Men nu undrar jag om det finns något samband med att det sitter en tipspromenad om konst på just min gata? Och varför heter det tipspromenad, är det för att man får tips om vilket det rätta svaret skulle kunna vara? Eller är det kanske så att ödet tipsar  mig om att läsa mer konsthistoria?

Fast just den här frågan kan jag. Det är 2. Och det är jag helt hundra på. Bjuder på det rimmet.

Kattklor

Täckt av katthår
Rivmärken på handen
Livrädd katt under sängen
Svettig lektant
Repor i parketten
Damm som virvlar runt
Ska vi kela nu?


No more Korv-Eva

Jag har varit anställd som korvinna på IKEA. Eller det stod ju inte så på kontraktet, men det borde det kanske gjort. Men där har jag i alla fall arbetat i spridda skurar sen 2004. Mest i korven, alltså bistron, utanför kassorna där kunderna bland annat kan köpa den där korven för 5 spänn. Men nu är den tiden alltså förbi. Inga mer helger i korven. Jag vill inte vara Korv-Eva längre. Epoken är avslutad. I går arbetade jag min sista dag. Det känns skönt.

Jag har lärt mig massor. Jag har varit med och öppnat varuhus i Kalmar, Haparanda och Karlstad. Jag har skvätt korvspad på gästerna. Träffat Ingvar Kamprad och gett honom en tavla. Jag har träffat personer som satt spår i mitt hjärta. Skämtat om avhuggna fingrar. Bjudit på korv. Skrattat högt. Gjort buketter av kartong. Plockat varor. Skällt på lastbilschaufförer. Skrivit schema. Skrivit lappar med signaturen Korv-Eva. Jag har gjort en himla massa för att egentligen bara arbeta varannan helg.

Och jag är väldigt nöjd över att jag har arbetat på IKEA. Och jag tackar IKEA för min anställning med tre starka hej: HEJ! HEJ! HEJ!

Ja, bilderna är suddiga. Men det är ändå si som så att den sista arbetsdagen skulle dokumenteras, och som medhjälpare hade jag den alltid lika förtjusande Monkan. Vi kan säga att när Monkan och jag stod i korven och langade korv, då stod ljuset stilla, vi var bäst, eller hur är det med det där Fantomen?

Eva hjärta iPhone

Jag har köpt en kollega till mitt företag. En iPhone. Vi är redan som ler och långhalm och den gynnar mig i mitt konstnärliga seende. Med en gång inser jag att vem som helst som har en iPhone och säkert annan bra mobil med tjusig kamera kan bli en förhållandevis bra fotograf. Roligt fast lite tråkigt. Nu är det ju tur att min specialité inte är just fotografi för då kanske jag hade tappat det helt. Istället finner jag nu en lycka i att experimentera med min nya kollega och ständigt ta nya bilder med olika sorters inställningar för att få fram fräsiga kort.

Grisen

Jag har köpt en gris. Idag var jag hos min favoritkeramiker Gösta Gräs. Det är inget artistnamn. Han heter så. Han var min lärare under en period när jag gick på konstskolan Kuben. Det var Gösta som lärde mig dreja. Han hade det tålamodet som jag inte hade, vilket ledde till att jag till slut kunde åstadkomma en kopp som vägde mindre än 1 kg och som dessutom såg ur som en kopp.

Hur som, jag hälsade på honom idag för att de hade som öppet hus, hans fru är också keramiker och deras son är glaskonstnär. De har förmodligen det kreativaste stället i Arboga. Så jag gick runt där och tittade på deras saker och så frågade jag Gösta om han hade något som kunde få följa med mig hem.

Då sparkade han lite på en gris som låg i det höga gräset och sa: ”Den här är ju söt, det är en rolig gris. Den skulle få träben men det har den ju inte fått, men det kan du få köpa”. Så då gjorde vi en snabb affär och jag slängde upp grisen under armen. Mycket nöjd med min konstnärliga investering.

Så nu har vi en gris. Den är stor som en minigris, tror jag. Den heter bara Grisen, men mycket betoning på G och R. Dessvärre upptäckte jag att Grisen hade en myrstack i magen, vilket innebar en genomgående tarmsköljning. Men nu verkar grisen frisk från svartmyror och Grisen ser så där uppnosigt stöddig ut med sin pussmun. Kanske har Ann fått ett eget sällskapsdjur…?

Spegelblank kärlek

Jag och min kärlek var i stugan en sväng. Där var sjön alldeles spegelblank. Jag är kär i naturen när den visar sig från sin bästa sida. Jag skulle kunna sitta på den där bryggan och bara beundra. Men jag skulle klippa gräs. Så jag fick göra en liten fridans med den spegelblanka sjön i bakgrunden och ta med mig kärleken och gå hem. Men det var fint. Väldigt fint!

Äntligen!

Joråsåatt. Nu känns det nästan som om jag har tagit min examen. Jag har som ett lyckorus inuti. Efter x antal timmar av skrivande och limmande så har jag äntligen lämnat in mitt arbete. Det känns underbart. Jag är dessutom otroligt nöjd med mina bilder, kanske har jag hittat en ny teknik som kommer bli min, The Deermountain design teknik. Ni får inte se tavlorna riktigt än, för jag har ju ännu inte blivit bedömd eller fått min examen. En opponering nästa vecka, sen hoppas jag att saken är biff.  Men ytterligare ett smakprov kan ni få, sen önskar jag er en skön helg så klart!

Jag limmar på dig

Det går bra nu. Det känns bra. Nu har jag frilansat med limpistolen, druckit Redbull och nästan gjort klart alla mina tre bilder till mitt utvecklingsarbete. Bara lite små detaljer kvar. Jag hoppas att jag är bäst när det gäller, det återstå att se. Men hittills är jag nöjd, nu ska jag bara knyta ihop säcken med den röda tråden i mitt skriftliga arbete. Fast det tar jag i morgon. Har redan missat första sömntåget, men nästa rullar nog snart in på perrongen. Sov gott!

Utvecklingsarbete

Den senaste tiden i skolan har vi haft utvecklingsarbete på schemat. På fredag ska jag ha utvecklats klart för då ska arbetet in. Jag undrar om utveckling har att göra med att prova någonting nytt, eller det är klart att det har, men räcker det som utveckling? Jag har valt att försöka illustrera urbaniseringen i Sverige med hjälp av fotografier som grund och sedan har jag använt en egen slags collageteknik med limpistol, akryl och tusch.

Det har jag inte målat med tidigare, inte tillsammans, jag har även tagit hjälp av Rita, min ritplatta, och försökt att fixa till figurerna… Så nu ritar jag figurer i tusch, landskap med limpistol och akryl och hoppas att det är utvecklande nog för att få plocka hem en examen som bildlärare. Det vore nämligen inte så dumt. Så håll tummarna för mig nästa vecka, då vet jag om jag har utvecklat mig tillräckligt för stunden eller om jag måste utveckla mig lite till.  Jag vill givetvis utveckla mig hela tiden men nu vore det som sagt bra skönt med en examen efter en si så där 5 år på universitetet.

Citybambi

Idag när jag drog upp rullgardinen fick jag syn på ett råddjur som låg och vilade under ett träd. Fint, men dumt, mitt i stan ska ju inte hon ligga och vila. Jag ringde pappa som har koll på djur. Han tyckte jag skulle tala med polisen. Ifall rådjuret var skadat. Så då gjorde jag det, men under den pratstunden reste hon på sig och började nosa på tulpanerna. Jag tänkte då att hon var hungrig och tog kontakt med Räven som gav mig tipset att råddjur äter äpplen, jag försökte mata henne med äpplen, jag kastade ut äpplen genom fönstret, men det gick inte. Stackars rådjur. Hon stod där blickstilla och bara tittade på mig. Jag önskade att jag hade kunnat tagit med rådjuret och släppt ut det i skogen, men jag var tvungen och langa korv, och jag hade förmodligen heller inte lyckats fånga henne. Så nu när jag har kommit hem från arbetet är hon inte kvar, så jag hoppas verkligen att hon hittade dit hon ville och lärde sig en läxa, att aldrig mer köra borta match i stan.

Om mig och min blogg

Namn: Eva Hjortsberg
Född: 1981
Bor: Örebro
Civilstatus: Gift
Sysselsättning: Ocertifierad inredare, kulturpedagog och kulturvärd. Mångfacetterad kulturarbetare med studier på halvtid och kreativitet på heltid.
Övrigt: Tvåbarnsmorsa till Frank 9 år och Erling 6år. Har två hus och ett relativt glatt humör. Fantiserar om nya projekt och samlar på inspiration för kommande kreativitet och önskar att det fanns fler timmar på dygnet.

Bloggen: Här finns personliga inlägg från förr om allt från företagsuppdrag till renovering av huset med omnejd, bilder på barnen i synnerhet, samt en gnutta träning och fina foton i allmänhet. Ett fåtal tokiga videoklipp och mer rimmande prosa. Men det är så mitt liv är, kreativitet i olika former.

Så välkommen hit!

Bilderna och orden är mina egna om inget annat anges. Vill du låna – länka och meddela mig.

Viktigt meddelande från min mor

Gå fort och se glad ut, så ordnar sig resten ska du se 🙂

Kategorier