Lejonbandet

Nu sitter jag och ritar teckningar till målarboken som bara den. Igår gick det inte alls bra. Jag började på ”lejonbandet som spelar jazz”. Det blev bara fula lejon, jag ville skrika och slåss för att jag inte fick till det, men idag har jag minsann gjort lejonbandet som spelar jazz. Det här kommer nog bli en grym målarbok och jag tycker att det ska synas att det är ett hantverk. Nu ska jag rita Ellen när hon spelar gitarr, bara så ni vet. 

 

Gryning

Jag kissar i det frostiga gräset,
gryningsljuset bländar mig,
kylan smeker mina bara ben
gummistövlar är bra,
måsarna säger god morgon
här vill jag sitta…

 

He-man

Igår när jag kom hem hade tydligen min kärlek förvandlats till He-man, för då låg nämligen den toktunga betongskivan på tvbänken, rackarns vad bra det blev! Jag är så himla nöjd och tänker inte fundera en sekund på hur det kommer bli när vi ska flytta i framtiden, eller ja, jag kan ju helt enkelt börja träna nu så ska jag nog kunna rubba den där rackaren. Men just nu så ska skivan bara ligga där och vara snygg som en del av vårt tjusiga vardagsrum. I like!

 

Finbetong = tungbetong

Min kärlek och jag har gjutit en bänkskiva till vår tvbänk. Skivan blev väldigt snygg. Jag la dit en gammal virkad duk i ena änden, där det ska stå en lampa. Tjusigt. Dessvärre väger den här skivan minst 100 kg så nu är ju frågan hur vi ska få upp den på själva tvbänken…jag har lite svårt att tro att jag kommer bli Pippi Långstrump i samma stund som jag ska lyfta det där tunga konststycket. Någon som känner sig stark?


 

Hörnhäng

Ann och jag åkte till skolan idag. Det hade ju varit fint om jag hade kunnat skjutsa henne på cykeln, och då hade det varit roligt om jag blev stoppad av polisen för att jag skjutsade någon, hur skulle det bli, är det olagligt att skjutsa en skyltdocka?Men eftersom det är aprilväder de luxe och Ann inte kan sitta på pakethållaren fick vi ta bilen. Idag fick Ann ligga i baksätet.

Ann ska agera i min klasskompis utvecklingsarbete. Ann fick helt enkelt sprida ut sina kroppsdelar och följa order. Själv så bevakade jag arbetet på avstånd från mitt hörn. Min klasskompis Corceta hade verkligen god hand med Ann så jag var inte alls orolig. Jag försöker lista ut hur jag ska komma vidare i mitt egna arbete. Jag berättade lite för min lärare vad ja hade tänkt, men i samråd med honom kom jag fram till att det är lite luddigt än. Jag behöver med andra ord förtydliga mitt syfte.

Så det ska jag fundera vidare på nu, medan Anns gipsbindor torkar och min nervositet för att jag nyss var med på P3 avtar. Jag kan tydligen inte, inte låta bli att ringa till Christer i P3….

 

Surdeg

Ingredienser till en surdeg färglägger diskhon.
Undertecknad måste måla mer.
En klocka, ett tegeltak, en kyrka och en topp.
Jag är kall och varm och rosa.
Kan det sluta snöa nu?!

 

Svanslös Best

Var i skolan här om dagen och satte upp mina bilder inför mitt utvecklingsarbete och tittade till mitt hörn. Nej och åter nej! Då har min lerhund Best tappat svansen och fått sprickor i rumpan, what to do? Jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det här, jag har heller ingen lust att begrava Best redan. Figurerna är ännu inte brända och om Best redan har sprickor bådar det inte gott inför bränningen. Hans övriga familjemedlemmar ser dock ut att må bra. Så nu är ju frågan om jag kan lyckas gjuta av best för att göra flera hundar, eller om episoden ”Best” ska avslutas innan den har kommit till sin topp? Vad tycker ni?

 

Få in en fot

I dagens Nerikes Allehanda har jag fått in en fot, där kan man se min tatuering på foten. De efterlyste tatueringar som har någon anknytning till en eller flera familjemedlemmar. Jag skickade in min bild med följande berättelse:

Hej!

Här kommer en bild på min tatuering. På bilden är den precis nygjord, men nu är den snart ett år. Innan hade jag en liten nyckelpiga på foten som mest såg ut som en leverfläck på håll och funderade länge på vad jag skulle göra där i stället.

Efter en del skissande och olika alternativ kom jag fram till att jag ville visa min kärlek till min mamma och pappa. Så blev det. Jag gillar den så klart väldigt mycket, och trots att mina föräldrar inte är särskilt förtjusta i tatueringar så kan de ju inte göra annat än att gilla den, eftersom det är deras namn.

Många i min omgivning gillar den och tycker att det är roligt att jag valde att skriva föräldrarnas namn istället för att bara skriva mamma och pappa. Vissa tror även att det står ”love ulla”.
Jag älskar den!

 

Eva recenserar

Fler unga borde få visa sin kreativitet

Så lyder rubriken för min första konstrecension som man kunde läsa i lördagens Karlskoga Kuriren. Dessutom fanns ett reportage om mig. Så jag fick hela mittuppslaget. Det tackar jag för. Dessvärre finns det inte att tillgå på nätet, så jag ger er recensionen här.

Årets Vårsalong på Karlskoga Konsthall är en spretig skara konstverk, vilket också är vitsen när många olika konstarter speglas i en vårutställning.

Efter en runda i utställningshallen konstaterar jag återigen att konst inte behöver vara komplicerat. Här samsas hemmagjorda fiskedrag och torkade bananskal med fotografi och måleri. Tillsammans är det 41 konstnärer som visar 71 verk. Efter en närmare titt på konstnärernas födelsetår kommer jag fram till att medelåldern ligger runt 60 år. Eftersom jag snart är färdigutbildad bild- och textillärare skulle jag gärna se att yngre förmågor fick visa sin kreativitet, för tro mig den finns och den uppenbarar sig inte bara efter man har fyllt 50 år.

Det finns två konstnärer på Vårsalongen som är under 40 år, varav den ena fångar mitt intresse. Minna Eisenhart, endast 20 år har gjort en minst sagt iögonfallande blyertsteckning. Vid första anblicken trodde jag att det var ett fotografi, men vid en tydligare betraktelse syns blyertsstrecken och jag blir därför imponerad av hennes teckning ”Vårblick”.

Trots den höga åldern finns det verk som jag förknippar med ungdomlig finurlighet. Då tänker jag främst på Bengt Wetterbergs fem alster som har fått namn som kan likställas med synonymer för vad de visar. Wetterberg har till exempel gjort en slags tavla föreställande en livboj med en kotte i med namnet ”Bojkott”, vilket är en självklar titel när jag ser konstverket. Även hans fyra andra verk har självklara titlar till vad de föreställer, något som glädjer mig då jag gärna ser att det finns en tanke och en titel till konstnärens arbete.

En annan konstnär som drar till sig min nyfikenhet är Sanna Andersson som visar fritt broderi. På håll ser hennes ”Fullbokad” ut som en målning på duk. Men vid närmare studium framgår tydligt att det är screentryck och broderi. ”Fullbokad” föreställer en fullbokad kalender. Den väcker funderingar om dagens uppkopplade samhälle där vi ständigt ska vara tillgängliga för vår omgivning och det förvånar inte att det som vi kan uppleva som stress även kan ses som konst.

Ur mitt lärarperspektiv tycker jag att Vårsalongen ger inspiration till arbete i skolan. Konst behöver som sagt inte vara komplicerat och material behöver inte alltid vara dyrt. Se på Torie Ericssons ”De ovanliga bananfåglarna”, där bananskal har formats till fågelkroppar som sedan har fått huvud och ben. Svårare än så behöver det inte vara när fantasin får fritt spelrum. Med det menar jag att skolans ständiga debatt om resurser inte alltid behöver trycka sig in i undervisningen. Jag hoppas kunna inspirera mina kommande elever till att använda det som finns och att blanda olika tekniker.

Om jag fick vara med att välja ut konstverk till Vårsalongen i Karlskoga skulle jag inte minst uppmana mina kommande elever att våga visa det de har gjort utan även önska att fler unga fick visa hur de uttrycker sin konst, annars skulle vårsalongen kunna byta namn till pensionärsjargongen…

 

Göta Petter

Det är skillnad på tavla och tavla och på kaka och bröd. Tavlan som jag har gjort den här veckan är mer som att baka en surdegslimpa än att slänga ihop en kladdkaka.  Det tar  tid. Istället för att bara skriva en massa ord behöver jag känna in kompositionen på de föremål som ska finnas med på tavlan. Jag är inte nöjd förrän tavlan är helt klar. Och fullständigt nöjd är jag inte förrän beställaren tar emot tavlan, tittar på den och blir mållös. Först då känner jag att jag är duktig, att jag har gjort ett bra jobb. Så kändes det idag när jag lämnade tavlan, och tur är väl det, för jag tycker väldigt mycket om att göra någon annan glada med hjälp av min kreativitet, det är  ju lite det som är min filosofi. Sprida min konst med glädje och kärlek, lite som DiLeva fast ändå inte…Ja, Göta Petter vad jag kan!

 
1 av 3123